Rune Christiansen

Vinner av Brageprisen 2014 og kåret til en av årets beste bøker 2014 i Klassekampen, Dagsavisen, Morgenbladet, Dagbladet og Stavanger Aftenblad.Lydia Erneman har vokst opp som eneste barn på et småbruk nord i Jämtland. Hun utdanner seg til veterinær og flytter etter noen år i Skåne til et lite tettsted i Norge. Vi følger Lydia i hennes virke som dyrlege, i gjøremålene som følger de skiftende årstidene og landlivets rutiner. Kontakten med foreldrene er sporadisk, for selv om Lydia lett vinner respekt og tillit for sin iherdighet, er det likevel som om hun er prisgitt ensomheten som den altomfattende betingelsen for sitt liv, en betingelse som kan slå et menneske til marken, men som like fullt er et utspring for lykke. "Ensomheten i Lydia Ernemans liv" er en bemerkelsesverdig, nostalgisk og fortrøstningsfull roman, skrevet i et konsist, bevegende og usedvanlig rikt språk. "Uvanlig vakker roman" NRK P2 "En lysende roman" KLASSEKAMPEN

From the acclaimed Norwegian author of The Loneliness in Lydia Erneman's Life comes an absorbing and intimate novel about the unearthing of family secrets. Two months following her mother's death, Norma travels alone to visit her father, Torsten, with whom she has had a strained relationship since her parents divorced. Recently separated herself, Norma is at a crossroads in life and desperate to get away for a while. She views the chance to visit Torsten on the island where he now lives in the family's idyllic old summer home as a much-needed retreat. From the moment Norma steps off the ferry, a series of mysterious things begin to happen. While standing on the quay waiting for her father to pick her up, Norma sees the silhouette of a horseback rider under a twisted tree on a hillside. After an unknown woman visits Torsten in the middle of the night, it becomes increasingly clear to Norma that her evasive father is hiding something from her. Norma interprets each of the strange happenings on the island as a sign and begins looking for answers to better understand herself and how her life has unfolded. With her beloved mother gone, only her emotionally distant father can provide them--unless the truth lies within herself. Written in lush, sumptuous prose, Rune Christiansen has crafted an exquisite story about one woman's search for independence, freedom, and a sense of belonging.

Det var noe annet også, et minne, kanskje bare noe så ubetydelig som den hastige skyggen over farens ansikt den høstdagen da hun for første gang skulle være med for å fiske kreps i sjøen. Men hvordan skulle hun som barn finne ord som forklarte det uforklarlige? En flyktig skygge, fortrolig, men like fullt sørgmodig mens han tente en sigarett. For er ikke skyggen det mest paradoksale av alle vesener? Etter farens død bryter Kerstin opp og reiser til et lite sted ved kysten nordvest i Frankrike. Men på pensjonatet, med sine hemmelige dører og sine fåmælte, skyggeaktige skikkelser, utsettes hun for forstyrrelser og skremmende trusler. Hun befinner seg i et drømmeaktig landskap med forrevne klipper, vintermørke brenninger og dype grotter. Og da en ung gutt blir funnet død ute ved kalksteinsbruddet, blir Kerstin trukket inn i en rekke gåtefulle hendelser som utspiller seg på det ødslige stedet. Tragedie under drivende skyer er en både oppløftende og sørgmodig mysterieroman, skrevet frem i et rikt og fortettet språk.

Det var noe annet også, et minne, kanskje bare noe så ubetydelig som den hastige skyggen over farens ansikt den høstdagen da hun for første gang skulle være med for å fiske kreps i sjøen. Men hvordan skulle hun som barn finne ord som forklarte det uforklarlige? En flyktig skygge, fortrolig, men like fullt sørgmodig mens han tente en sigarett. For er ikke skyggen det mest paradoksale av alle vesener? Etter farens død bryter Kerstin opp og reiser til et lite sted ved kysten nordvest i Frankrike. Men på pensjonatet, med sine hemmelige dører og sine fåmælte, skyggeaktige skikkelser, utsettes hun for forstyrrelser og skremmende trusler. Hun befinner seg i et drømmeaktig landskap med forrevne klipper, vintermørke brenninger og dype grotter. Og da en ung gutt blir funnet død ute ved kalksteinsbruddet, blir Kerstin trukket inn i en rekke gåtefulle hendelser som utspiller seg på det ødslige stedet. Tragedie under drivende skyer er en både oppløftende og sørgmodig mysterieroman, skrevet frem i et rikt og fortettet språk.

”Jeg husker ikke længere i hvilken sammenhæng, men engang, da jeg var ung, påstod jeg, at det var fuldt ud muligt at regne sig frem til, om to mennesker, to fremmede mennesker, ville komme til at mødes en dag. Det var ganske enkelt et spørgsmål om matematik, mente jeg. Udtalelsen fløj ud i rummet og lignede mest af alt et bevinget insekt med fine følehorn. Selvfølgelig var det det rene opspind, i bedste fald et eventyr, der skulle give en form for trøst, for det er vel nærmere afslutningen, der kan beregnes, og adskillelsen, der er indlysende og mulig at kalkulere med.”Fanny er 17 år, da hendes forældre dør i en bilulykke. Hun beslutter sig for at blive boende i sit barndomshjem på landet, alene, isoleret fra andre. Dagene går med simple gøremål: at komme i skole, hugge brænde, hjælpe præsten Alm i den lokale kirke. Midt i sorgen begynder en eventyrlig verden fuld af nye muligheder at dukke op omkring hende.Fanny og mysteriet i den sørgende skov er et smukt og poetisk portræt af sorg, venskab og uafhængighed. En moderne, nordisk fortælling, der leger med fabel og mystik. Pressen skrev: ?????? ’Storslået romankunst’ VG ’En exceptionel fortælling om sorg og tilbagevenden til livet, hvor skoven, eventyr og ensomhed væves sammen.’Le Courrier ’Langsomt, langsomt udforsker Rune Christiansen menneskelivet. Med stor nysgerrighed og fin musikalitet gør han det trivielle sublimt.’ NRK ????? ’Et ungt menneskes søgen efter kærlighed og tryghed beskrives med minimale virkemidler, der alligevel vrider historien langt ud over virkelighedens grænser. Det er gribende.’ Adresseavisen

Alain Bosquet, opprinnelig Anatolij Bisk, ble født i Odessa i Ukraina i 1919 og døde i Paris i 1998. Bosquet er et av de store navnene i moderne fransk poesi. Hans aforismer, eller mer dekkende, anti-aforismer – i og med at de unndrar seg å søke etter det rammende eller elokvente ved poenget – er gåtefulle og skarpe på en og samme tid. Dette storslåtte overskuddet, alle disse lesegledene Duggvokteren byr på, gjør oss klokere, mer forvirret, mer vitebegjærlige, ja, Bosquets henvendelser, denne poetens uutgrunnelige klarhet, gjør oss mer hengivne.Gjendiktet av Charlotte Vaillot Knudsen og med etterord av Rune Christiansen.

Föräldralösa Fanny lever sitt liv så gott hon kan, ensam i en liten by. Dagarna går åt till enkla sysslor: ta sig till skolan, laga takrännor, hugga ved och hålla ogräset nere. Fanny och mysteriet i den sörjande skogen är en roman om ett egensinnigt förhållningssätt till världen, där den till synes enkla berättelsen förvandlas till en djupare inblick i vad vänskap och självständighet kan vara."Jag minns inte längre i vilket sammanhang, men en gång när jag var ung påstod jag att det var fullt möjligt att räkna ut om två personer, två främlingar, en dag skulle träffas. Det var helt enkelt en fråga om matematik, hävdade jag. Uttalandet flög ut i rummet och liknade mest av allt en bevingad insekt med tunna antenner. Självklart var det bara löst prat, i bästa fall en tröstande saga, för snarare är det väl slutet som låter sig beräknas och åtskillnaden som är självskriven och möjlig att kalkylera med."Rune Christiansen (f.1963) är en av Norges mest kritikerrosade författare och poeter och har varit en litterär centralgestalt alltsedan debuten 1986. Christiansen har tilldelats ett flertal litterära priser, såsom Doblougska prisen av Svenska Akademien, Brageprisen och Gyldendalprisen. År 2023 tilldelades hans roman Fallet med den förlorade tidens nycker det franska Prix Transfuge för bästa utländska roman. Fanny och mysteriet i den sörjande skogen är översatt till svenska av Jonas Rasmussen.

Betydningsfulle detaljer er en samling essays og notater om litteratur, film, musikk, kunst. Rune Christiansen deler raust av sine egne inspirasjonskilder, som spenner vidt og bredt: fra Strindberg og Bergman, Robbe-Grillet og Claude Simon via britisk kriminallitteraturs gullalder til Kobo Abe og Håkon Bleken. Med smittende begeistring synliggjør Christiansen hvordan all kunst blir til i møte med annen kunst.

Det var på den tid, hvor morens bevidsthed begyndte at svækkes. Det var så tydeligt for Norma. En skæv sørgmodighed havde indfundet sig i hendes ansigt, og hun trak sig tavst og akavet væk, hver gang hun ikke kunne overkomme andet end at famle efter ordene. Det var et langsomt og fordringsløst forfald. Sådan forlod hendes mor verden, sådan forlod hendes mor sig selv. Men hvad var det, hun forsøgte at sige, som hun stod dér i drivhuset med en flaske citronvand, som hun ville vande potteplanterne med?Et par måneder efter morens død rejser Norma ud til sin far, Torsten, som har bosat sig i et ombygget sommerhus på en ø. Torsten og moren blev skilt, da Norma var i tyverne. Nu er Norma selv i gang med at blive skilt; datteren har hun efterladt hos faren i byen denne uge i juni. Allerede under overfarten til øen synes tingene at vise sig for Norma på en ny måde, og da hun står ved færgelejet og venter på at blive hentet, ser hun noget ejendommeligt: Skikkelsen af en rytter under et vindblæst træ oppe på højdedraget. Måske er det Norma selv, der omskaber omgivelserne til mysterier. Eller foregår der virkelig noget mystisk på øen? Meget tyder på, at Torsten og moren havde en hemmelighed, som Norma aldrig fik del i. Og nu hvor moren er borte, er det kun faren, der kan give hende svar – medmindre løsningen allerede findes i hende selv?Rune Christiansen leger i Affæren med den tabte tids luner med kriminalromanens præmisser og atmosfære, men først og fremmest er bogen en fortælling om længsel. Om en kvinde på evig jagt efter forankring og tilknytning, selvstændighed og frihed. * PRIX TRANSFUGE FOR BEDSTE UDENLANDSKE ROMAN 2023 ** ÅRETS BEDSTE NORSKE BØGER 2021 ** GYLDENDALPRISEN 2015 FOR DET SAMLEDE FORFATTERSKAB *Norske Rune Christiansen (f. 1963) markerede sig som en central og indflydelsesrig forfatte rallerede med debuten Hvor toget forlater havet (1986). Siden har han udgivet ti anmelderroste romaner og adskillige digtsamlinger og har modtaget en lang række priser, bl.a. Brageprisen 2014 og senest den franske Prix Transfuge for bedste udenlandske roman 2023 for Affæren med den tabte tids luner. I 2015 modtog han Gyldendalprisen for sit samlede forfatterskab.‘Skrivekunst på højt niveau! Med denne roman slår Rune Christiansen sin position fast som en af vores mest fintslebne stilister.’ VG ‘Enestående, sanselig roman omhemmelige familieforhold… Forfatteren er i særklasse, når det gælder prosapoetisk sprogbeherskelse. I tredive små indbydende kapitler finder far og datter tilbage tilsamtaler, som åbner for hemmeligheder, der har ligget i mørke længe.’ ADRESSEAVISEN‘Vil du være høj på sprog, så er det bare at læse Rune Christiansen. Hans nyeste roman er en berusende læseoplevelse.’ DAGSAVISEN

Ved innsjøen Sommen, 1917 -vannflaten helt stille, en klar og nyslått vår,ingen ensomhet når deg, ingen dødennå, men om et årer bildet tømt, og du har drømtat gudene har et hjerte.Så vender dagen brått mot høst,men ingen dør to gangerog ingen reiser seg og gårfra dødens gjestebud.Det regner i ditt fravær,men heldigvis, det finnes trøst:et vennskap, et vennskap, et vennskap.Poeten og kunstneren Harriet Augusta Dorothea Löwenhjelm døde av tuberkulose 31 år gammel, på Romanäs sanatorium, beliggende ved Sommens bredd i Jönköpings län, Småland. Löwenhjelm etterlot seg en rik samling med upubliserte dikt, tegninger, dagboknotater med mer; verkene ble forvaltet av venninnen Elsa Björkman og utgitt posthumt.Rune Christiansens "marginalia" til kunstneren er en hyllest og en sorgsang, og samtidig en samtale, om naturen, om dødens nærvær og om diktningens og troens trøstefulle kraft. Slik oppstår et slags overskridende vennskap idet Löwenhjelms avbrutte gjerning får nytt liv gjennom Christiansens henvendelse.

«Det var på den tiden da morens bevissthet begynte å svinne hen. Norma kunne se det så tydelig. En skjev sørgmodighet hadde kommet til syne i ansiktet hennes, og stumt og klosset trakk hun seg unna hver gang hun ikke maktet annet enn å famle etter ordene. Det var et langsomt og kravløst forfall. Slik forlot moren verden, slik forlot moren seg selv. Men hva var det hun forsøkte å si der hun sto i drivhuset med en flaske sitronbrus som hun ville vanne potteplantene med?» Et par måneder etter morens død reiser Norma til faren sin, Torsten, som har bosatt seg i et ombygget sommerhus ute på en øy. Torsten og moren skilte lag da Norma var midt i tjueårene. Nå er Norma selv i ferd med å bli skilt; datteren har hun etterlatt hos faren i byen denne uken i juni. Allerede under overfarten til øya synes tingene å vise seg for Norma på en ny måte, og der hun står på fergeleiet og venter på å bli hentet, observerer hun noe påfallende: silhuetten av en rytter under et vindskjevt tre oppe på åsranden. Kanskje er det Norma selv som omskaper omgivelsene til mysterier. Eller er det virkelig noe mystisk som foregår der på øya? I et vedvarende forsøk på å forstå seg selv og livet slik det har blitt for henne, gransker Norma alle tildragelser som om de var tegn. Mye tyder på at Torsten og moren hadde en hemmelighet som Norma aldri fikk del i. Og nå som moren er borte, er det vel bare Torsten som kan gi henne svar - med mindre løsningen finnes der allerede, i henne selv?

"Det var på den tiden då mammans medvetande började tyna bort. Norma såg det så tydligt. Ett skevt sorgmod hade blivit synligt i ansiktet, och stum och klumpig drog hon sig tillbaka varje gång hon inte klarade mer än att bara famla efter orden. Det var ett långsamt och kravlöst förfall. Så lämnade mamman världen, så lämnade mamman sig själv. Men vad var det hon försökte säga där hon stod i växthuset med en flaska citronläsk som hon tänkte vattna krukväxterna med? Kolsyra skulle visst vara bra för plantorna och för de små hoptrasslade rötterna. Mamman mumlade något om att hon inte längre klarade av att göra vad vartenda skolbarn klarade av med förbundna ögon. Dessutom luktade möblerna inne i huset något sötaktigt polermedel, och det fick hon så infernaliskt ont i huvudet av. Hon såg på Norma med ett av dessa outgrundliga leenden. Men jag mår fint, sade hon. Det skulle Norma veta. Och hon mindes det mest väsentliga. Hon sade sitt namn: Edith. Hon lyssnade på sitt namn. Jag har aldrig brytt mig om att bete mig väluppfostrat, sade hon. Jag är sentimental och överspänd nu, kanske hysterisk, i alla fall inte helt tillräknelig. Men jag gillar tanken att jag ska vara sådan tills jag är borta." Ett par månader efter sin mammas död reser Norma till sin pappa, Torsten, som har bosatt sig i ett ombyggt sommarhus på en ö. Torsten och mamman separerade när Norma var i mitten av tjugoårsåldern. Nu är Norma själv på väg att skiljas; hon har lämnat sin dotter hos hennes pappa i staden under denna junivecka. I ständiga försök att förstå sig själv och livet är Norma uppmärksam på allt som händer som om det vore tecken som talar till henne. RUNE CHRISTIANSEN (f.1963) är en av Norges mest kritikerrosade författare och poeter. Han har varit en litterär centralgestalt alltsedan poesidebuten 1986 och har tilldelats ett flertal litterära priser, som t.ex. Doblougska priset av Svenska Akademien, Bragepriset och Gyldendalpriset. Fallet med den förlorade tidens nycker utkom i Norge 2021 och är hans tionde roman. Översättare är Jonas Rasmussen.

I Christiansens debutdiktsamling från 1986 återfinns en sällsynt rikedom av tvära metaforer och ett närmast surrealistiskt bildspråk, men stoffet är alltid starkt förankrat i en personlig och sinnligt konkret verklighet. Genom den kombinationen öppnar hans dikter upp läsaren för nya, drabbande insikter och känslor. RUNE CHRISTIANSEN (f.1963) är en av Norges mest kritikerrosade författare och poeter. Han har varit en litterär centralgestalt alltsedan debuten 1986 och har tilldelats ett flertal litterära priser, som t.ex. Doblougska priset av Svenska Akademien, Bragepriset och Gyldendalpriset. Där tåget lämnar havet är Christiansens debutdiktsamling från 1986.

Utgangspunktet for Rune Christiansens nye diktsamling er en mors forsvinning inn i glemselen. Samlingen åpner i det akutte: i den dementes brennende smerte, øyeblikkene da hun innser at hun mister seg selv; i sønnens sorg over det langtrukne tapet. Men parallelt med de brutale betingelsene finnes også et slags håp, i nostalgien, i det tilsynelatende ubetydelige småtteriet i omgivelsene, og ikke minst i litteraturen. "Jeg går i sorg" er en bevegende og trøsterik dialog mellom fortvilelse og forsoning, erindring og lesning.

«Det var på den tiden da morens bevissthet begynte å svinne hen. Norma kunne se det så tydelig. En skjev sørgmodighet hadde kommet til syne i ansiktet hennes, og stumt og klosset trakk hun seg unna hver gang hun ikke maktet annet enn å famle etter ordene. Det var et langsomt og kravløst forfall. Slik forlot moren verden, slik forlot moren seg selv. Men hva var det hun forsøkte å si der hun sto i drivhuset med en flaske sitronbrus som hun ville vanne potteplantene med?» Et par måneder etter morens død reiser Norma til faren sin, Torsten, som har bosatt seg i et ombygget sommerhus ute på en øy. Torsten og moren skilte lag da Norma var midt i tjueårene. Nå er Norma selv i ferd med å bli skilt; datteren har hun etterlatt hos faren i byen denne uken i juni. Allerede under overfarten til øya synes tingene å vise seg for Norma på en ny måte, og der hun står på fergeleiet og venter på å bli hentet, observerer hun noe påfallende: silhuetten av en rytter under et vindskjevt tre oppe på åsranden. Kanskje er det Norma selv som omskaper omgivelsene til mysterier. Eller er det virkelig noe mystisk som foregår der på øya? I et vedvarende forsøk på å forstå seg selv og livet slik det har blitt for henne, gransker Norma alle tildragelser som om de var tegn. Mye tyder på at Torsten og moren hadde en hemmelighet som Norma aldri fikk del i. Og nå som moren er borte, er det vel bare Torsten som kan gi henne svar - med mindre løsningen finnes der allerede, i henne selv? I «Saken med den tapte tidens innfall» vil leseren gjenkjenne den klassiske kriminalromanens premisser og atmosfære, men først og fremst er dette en fortelling om lengsel. Med stor autoritet og i et usedvanlig rikt og betagende språk har Rune Christiansen skrevet denne slående romanen om en kvinne på konstant søken etter tilhørighet og forankring, selvstendighet og frihet.

Nr 21 i den prisbelönta, handgjorda Svavelserien är en diktsvit från en diktsamling utgiven 2019, författad av norske Rune Christiansen som är flerfaldigt prisbelönad och härmed introduceras på svenska. Texterna utgörs av djupt personliga och lyriska anteckningar från en lyssning till ett ljudverk komponerat av den franska minimalistiska elektrokompositören Èlaine Radigue. Således samtalar sviten på ett intressant sätt med svavel nr 15: Rainer Maria Rilkes Urljud. Svavel är en handgjord, småskalig och alltid sextonsidig skriftserie innehållande koncentrerad och högklassig litteratur. Böckerna i serien är häftade och i A6-format. Utgivna titlar i Svavel: 1. PETER LUCAS ERIXON Fotismer (2012) 2. MORTEN SONDERGAARD Akut sol (2013) 3. KENNETH KOCH Om estetik (2013) 4. JONAS ELLERSTRÖM Antecknat i Albion (2013) 5. DAN GUSTAVSSON Naturlyrik (2013) 6. CHRISTER BOBERG Haiku (2013) 7. LOUISE JUHL DALSGAARD Att spela squash i ett rum utan väggar (2015) 8. JONAS RASMUSSEN Det hemska vi har gjort (2015) 9. MARIA KÜCHEN Varg (2015) 10. LAWRENCE FERLINGHETTI Genom eldslågorna (2015) 11. PETRA MÖLSTAD Omloppstid (2015) 12. SIDDHARTHA SEBASTIAN LARSSON Jag har 33 aforismer och du är en av dem (2016) 13. VÄRLDENS KORTASTE ANTOLOGI (2016) 14. JONAS ELLERSTRÖM Antipoderna (2016) 15. RAINER MARIA RILKE Urljud (2016) 16. JONAS RASMUSSEN Därur orden (2016) 17. LEIF HOLMSTRAND Avstå från tragedierna (2017) 18. VÄRLDENS KORTASTE ESSÄSAMLING (2017) 19. EVA RIBICH Kvar (2018) 20. CIA RINNE Vad angår meningar är jag förtvivlad (2020) 21. RUNE CHRISTIANSEN Transamorem Transmortem (2021) 22. FREDRIK AHLFORS Väderobservationer (2021) 23. CHARLOTTA LJUNG A B C D E (2021) 24. LUISA FAMOS På väg (2022) 25. LINA HAGELBÄCK Låt oss aldrig tala ut (2022) 26. WILLIAMS CARLOS WILLIAMS Som denna blomma framhärdar jag (2023) 27. KENNET KLEMETS eller som när jag blundar (2023)

Det er åtte år siden Rune Christiansen utga sin forrige diktsamling, "Jeg har tenkt meg til de elysiske sletter." I mellomtiden har han utgitt to kritikerroste romaner, "Ensomheten i Lydia Ernemans liv" og "Fanny og mysteriet i den sørgende skogen." Rune Christiansens diktning er utpreget intertekstuell, han snakker med verdenslitteraturen og filmhistorien, med mytologien, med bibelfortellingene. Her er Jason og argonautene, her er Gud bak sin himmelske dør; her er Grundtvig og von Dalin, her er Gunnar Ekelöf, Robert Bresson og Hiroshi Shimizu. Men like mye får han de små, kravløse tingene i tale, insektene, tjærepapiret, klesklypene som dupper i en plastbøtte fylt med regnvann, uanselige, men langt fra ubetydelige. Her er gleden over alle tings nærvær; samtidig er døden til stede som et skyggefullt faktum, eller like mye: et gyllent skinn.

«Det besynderlige, de gangene Fanny tenkte på omstendighetene rundt foreldrenes bortgang, var at hun, til tross for det som voldte smerte, alltid følte seg så behersket, så likevektig, og de gangene hun senere så dem, i drømme altså, var det som om det gamle gjengangermotivet ble vendt på hodet: Da var det hun, en levende, som hjemsøkte de døde, da var det hun som forstyrret og kastet om på de dødes realiteter, som et fantom, som et skrømt i deres hinsidige eksistens.» Fanny er en ung, foreldreløs jente som prøver å leve som best hun kan, alene i en liten bygd. Dagene går med til enkle sysler: komme seg på skolen, reparere takrennen, hugge ved og holde ugresset nede. Men under de sørgmodige grunnvilkårene finnes eventyret, fullt av gjenstridige forestillinger og muligheter. Gjennom Fannys egenartede tilnærming til verden blir den tilsynelatende enkle historien en lignelse om vennskap, uavhengighet og overskridelse. "Fanny og mysteriet i den sørgende skogen" er en både håpefull og dypt urovekkende roman.

'En radikal roman på en stilfærdig måde. Silkestærk prosa.'Berlingske Tidende ????? 'Vellykket, overbevisende. Norske Rune Christiansen demonstrerer vellykket, hvor meget der kan fortælles uden sproglig gestikuleren.' Weekendavisen 'En klog og smuk bog. Rune Christiansen skriver sjældent skønt om menneskets forhold til omverdenen og om kunstens betydning for livet.Fyns Stiftidende ?????Agnes Løv er en kvinde midt i trediverne, som har bosat sig alene i en fremmed by mens hun skriver på en afhandling. Hun er vokset op hos sin far, og da han dør og hun tilfældigt møder en ung intens kvinde på et fly, sætter det stille gang i forandringer i hendes nøgterne og velovervejede liv. Krysantemum er en fin og intens roman om at indgå i relationer, om at leve sit eget liv og om gradvist at åbne sig mod verden på en vedkommende og håbefuld måde. Tidligere på dansk'Ensomheden i Lydia Ernemanns liv' (BATZER & CO 2015) Berlingske ????? Politiken