Sajma Sarafiloski

”Od njega odvajali su se sokaci, utiskivali izmedu kuca i završavali naglo, kao slomljene grane ili odbaceni okrajci.Jedan od njih vodio je do dvije kuce, oslonjene jedna na drugu. Kao da su jedna drugoj pomagale da stoje i prežive vijek. Veca i na sprat, osim soba za boravak, imala je podrum i stepenice kao ulaz. U proljece, okrecena vapnom vidjela se još iz daleka. Samo pola metra dalje, manja i nakrivljena, zašticena ružicnjakom od cestovne prašine nalazila se kuca u kojoj sam se rodila- ja, Sajma.” Sajma je rasla pedesetih godina prošlog vijeka u jednom malom selu u tadašnjoj Jugoslaviji. Jedno zaboravljeno, siromašno selo sa tradicionalnim suprotnostima izmedju Srba i Muslimana - najcesce vjerski motiviranim izmedju pravoslavnih i muslimana. To ostavlja tragove u Sajminom životu, koji prerasta u borbu za jedan život koji je vrijedan nazivati životom. Borbu protiv starih predrasuda, protiv iskorištavanja slabijih i protiv korumpiranih mocnika. Dolaskom u izbjeglištvo u Švedsku, problemi se nastavljaju. Från stigen ledde små vägar som trängde sig in bland husen och slutade abrupt, likt brutna grenar eller bortslängda brödkanter. En av dem som ledde till två låga hus som stod lutade mot varandra, som om de hjälptes åt att stå upp och överleva. Det större huset hade förutom en våning med vardagsrum och en källare, samt en trappa där ingången var. På våren kunde man se det vitkalkade huset på långt håll. Bara en halvmeter längre bort stod det mindre och sneda huset, med en rosenbuske som skydd mot vägdammet. Det var i det huset som jag föddes. Jag, Sajma. Sajma växte upp på 50-talet i en liten by i det som då var Jugoslavien. En bortglömd fattig by med den traditionella motsättningen mellan serber och bosnier - oftast religiöst motiverat mellan ortodoxa och muslimer. Det sätter spår i Sajmas liv, som formar sig till en kamp för ett anständigt liv. Mot gamla föreställningar, mot att bli utnyttjad och mot korrupta makthavare. Som flykting i Sverige fortsätter problemen.

Sajma i njena porodica bili su primorani da napuste Jugoslav?u usred goruceg rata. Za njih n?e bilo mjesta u zemlji koja se raspada. Gdje bi otišli kada su vjencani preko vjerskih i kulturnih granica? Cak i ako sebe nisu smatrali pripadnicima neke relig?e, sud oko njih bio je: nepr?atelj i izdajnik. U Švedskoj su željeli ovo ostaviti iza sebe i izgraditi novu buducnost. Ali Sajmu muci razmišljanje o dogadajima iz njenog detinjstva. Ona tumaci poruke u svemu što se dešava i osjeca se ugrožena i progonjena. Ne osjeca se dobro i oznacena je kao psihicki bolesna. Zapravo, ona samo želi jasnocu zašto se tokom odrastanja postupalo loše prema njoj. Kada je sve najgore, ona dob?a predah u domu za lecenje. Sjecanja na ono što joj je majka pricala, tjeraju je da povjeruje da je blizu istine. U muslimanskom okruženju postoje paralele izmedu života Sajme i proroka Muhameda. To što je imala moc da podigne glavu kao novorodence, uzeto je kao jedan dokaz da je bila posebna i da bi mogla postati simbol islama i ojacati relig?u. Da je bila muškarac, jednostavno bi znacilo samo dobro. Ali kao žena i nevoljni simbol islama, ona je umjesto toga pr?etnja koja mora biti ugušena. Prica je nastavak knjige "Ja Sajma." Hur bygger en människa myten om sitt eget liv? Sajma kontaktade mig våren 2016. Hon var på jakt efter en dramaturg som kunde läsa igenom hennes självbiografiska filmmanus och komma med synpunkter. Jag såg det som ett snabbt och enkelt jobb som skulle ta max en halv dag i anspråk – läsa texten noggrant ett par gånger, mejla mina förbättringsförslag och ta betalt. Men när jag började gå igenom manussidorna var det någonting i texten som fångade mig. Det var något speciellt med den här historien. Och eftersom jag jobbar med teater började jag omedelbart fundera – skulle inte det här materialet göra sig bra på scen?Sajma hörde av sig och var nyfiken på mina tankar. Hon berättade också att filmmanuset byggde på två böcker som hon skrivit. Jag lånade dem genast på biblioteket och läste från pärm till pärm. Och sedan var jag igång. När jag väl hade läst ut böckerna dröjde det inte länge förrän det snabba lilla manusläsningsjobbet hade förvandlats till ett långvarigt och härligt kreativt arbete med att dramatisera Sajmas båda böcker till en teaterpjäs.Det finns så många aktuella teman i den här historien: flykt, mytologi, moderskap, identitet, funktionshinder, utanförskap, politik, kärlek, våld, psykisk sjukdom... Berättelsen är också unik i den meningen att den är en självbiografisk skildring av en kvinna som vuxit upp i muslimsk miljö på Balkan och utvandrat till Sverige. Jag är glad att jag har lärt känna henne, både i bokform och i verkligheten. Jonas Bernander, dramaturg

Hur bygger en människa myten om sitt eget liv? Sajma kontaktade mig våren 2016. Hon var på jakt efter en dramaturg som kunde läsa igenom hennes självbiografiska filmmanus och komma med synpunkter. Jag såg det som ett snabbt och enkelt jobb som skulle ta max en halv dag i anspråk – läsa texten noggrant ett par gånger, mejla mina förbättringsförslag och ta betalt. Men när jag började gå igenom manussidorna var det någonting i texten som fångade mig. Det var något speciellt med den här historien. Och eftersom jag jobbar med teater började jag omedelbart fundera – skulle inte det här materialet göra sig bra på scen? Sajma hörde av sig och var nyfiken på mina tankar. Hon berättade också att filmmanuset byggde på två böcker som hon skrivit. Jag lånade dem genast på biblioteket och läste från pärm till pärm. Och sedan var jag igång. När jag väl hade läst ut böckerna dröjde det inte länge förrän det snabba lilla manusläsningsjobbet hade förvandlats till ett långvarigt och härligt kreativt arbete med att dramatisera Sajmas båda böcker till en teaterpjäs. Det finns så många aktuella teman i den här historien: flykt, mytologi, moderskap, identitet, funktionshinder, utanförskap, politik, kärlek, våld, psykisk sjukdom... Berättelsen är också unik i den meningen att den är en självbiografisk skildring av en kvinna som vuxit upp i muslimsk miljö på Balkan och utvandrat till Sverige. För mig handlar böckerna (och min pjäs) dock framför allt om frågan hur en människa bygger myten om sitt eget liv. Det är viktigt att minnas att romankaraktären Sajma och den verkliga Sajma är inte samma person. Men både den fiktiva och den autentiska Sajma är fascinerande människor – karismatiska, varma, generösa, originella och med en god portion självdistans och humor. Jag är glad att jag har lärt känna henne, både i bokform och i verkligheten. Jonas Bernander, dramaturg

"Från stigen ledde små vägar som trängde sig in bland husen och slutade abrupt, likt brutna grenar eller bortslängda brödkanter. En av dem som ledde till två låga hus som stod lutade mot varandra, som om de hjälptes åt att stå upp och överleva. Det större huset hade förutom en våning med vardagsrum och en källare, samt en trappa där ingången var. På våren kunde man se det vitkalkade huset på långt håll. Bara en halvmeter längre bort stod det mindre och sneda huset, med en rosenbuske som skydd mot vägdammet. Det var i det huset som jag föddes. Jag, Sajma." Sajma växte upp på 50-talet i en liten by i det som då var Jugoslavien. En bortglömd fattig by med den traditionella motsättningen mellan serber och bosnier - oftast religiöst motiverat mellan ortodoxa och muslimer. Det sätter spår i Sajmas liv, som formar sig till en kamp för ett anständigt liv. Mot gamla föreställningar, mot att bli utnyttjad och mot korrupta makthavare. Som flykting i Sverige fortsätter problemen.