Samira Motazedi

I det sista av tre migrationsnummer pratar Trifa Shakely och Mara Lee med löständer i munnen, Fabrizio Gatti blickar tillbaka på tio års flyktingkatastrofer, Lawrence Abu Hamdan kartlägger språktester, Seyla Benhabib kritiserar det humanitära förnuftet, Ann-Marie Tung Hermelin läser sin mammas brev, Lene Myong utvärderar dansk kärlek, Lidija Praizovic söker jobb som aerobicsinstruktör, Doug Saunders rapporterar från historiens största migration, Leila Brännström söker den svenska rasismens hjärta och Alejandro Leiva Wenger frågar sig om han måste ställa frågor. Med mera.

En personlig berättelse om en tillvaro där tiden blivit ett vapen i händerna på myndigheterna, och om villkoren för ett liv i ständig förhandling mellan ett innanför och ett utanför. Dessa texter, som baseras på en flerårig blogg, är ett uppfordrande vittnesmål om en europeisk asylpolitik som tvingar människor att försätta sig i allt farligare situationer för att bevisa sitt behov av att få stanna. Och om kampen för det liv som, trots allt, oavbrutet måste levas.Samira Motazedi är uppvuxen i Iran, där hon bl a studerat ekonomi. 2012 kom hon som flykting till Sverige och sökte asyl, året därpå fick hon avslag på sin ansökan. Sedan dess har hon stridit för att Migrationsverket ska ompröva hennes ärende samtidigt som hon kontinuerligt skrivit på sin blogg på Gläntas hemsida och i andra medier. I december 2016 beviljades Samira tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige.