Sara Danius

Denna bok handlar om vad som gör den moderna romanen modern. James Joyce visste detta bättre än de flesta. Han var en tidningsslukare av stora mått, och Ulysses vore otänkbar utan denna omättliga hunger - såväl innehållsligt som formmässigt. Oktober 1904 till mars 1905: den medellöse irländske författaren upptäcker mitt i den habsburgska monarkins falnande glans ett nytt sätt att berätta som kommer att revolutionera romankonsten. Sara Danius är litteraturhistoriker, kritiker och essäist. Tidigare böcker: »Prousts motor« (2000), »The senses of modernism: technology, perception, and aesthetics« (2002), »The prose of the world: Flaubert and the art of making things visible« (2006), »Proust-Benjamin: om fotografin« (2011) och »Den blå tvålen« (2013). Hanns Zischler är författare, översättare, film- och litteraturkritiker. Han är också en av Tysklands mest kända skådespelare. År 1996 utkom hans bok »Kafka går på bio«, som översatts till flera språk. »Det djupt tilltalande med den här essän, som dessutom tryfferas med en mängd fotografier och tidningsklipp, är den lekfulla lättheten med vilken den ger en initierad kulturhistorisk inblick i Joyces verk.« Frankfurter Allgemeine Zeitung »Det är en fröjd att följa de här två författarnas intelligenta lek.« Buchkultur

Aisthesis: Estetikens historia del 1 samlar centrala texter i det estetiska fältet från 1700-talet till 1940. För första gången föreligger en antologi på svenska som presenterar estetiken som en egen disciplin, representerad av filosofer och författare som Lessing, Kant, de Gouges, Baudelaire, Proust, Key, Duncan, Eisenstein, Simmel, Woolf med flera. Texterna föregås av inledningar, flertalet skrivna av antologins redaktörer Sara Danius, Cecilia Sjöholm och Sven-Olov Wallenstein.

Sara Danius - znakovaja figura v kulture sovremennoj Shvetsii: professor estetiki i literaturovedenija, chlen Shvedskoj akademii i pervaja zhenschina - postojannyj sekretar Shvedskoj akademii, kulturnaja zhurnalistka i avtor rjada krupnykh nauchnykh trudov. Bolee dvadtsati let ona reguljarno pisala esse samogo shirokogo tematicheskogo diapazona dlja gazety Dagens Nyheter i drugikh izdanij. Literatura i filosofija, khudozhestvennoe steklo i keramika, moda i modnaja fotografija - vot lish nekotorye iz ee tem. Vse teksty Sary Danius, vne zavisimosti ot predmeta issledovanija, otlichajutsja glubinoj analiza, ottochennostju i vyverennostju formulirovok, jasnostju i legkostju stilja, sochetaniem shiroty rakursa s vnimaniem k melchajshim detaljam i nepremenno jumorom, a potomu oni budut interesny samoj shirokoj auditorii.Perevodchik: Povaljaeva Natalja

Efter sin lovordade bok om den realistiska romanen, Den blå tvålen, som uppmärksammats på ett sätt som sällan skådats för ett litteraturhistoriskt verk, ger Sara Danius nu ut ett rikt urval essäer och artiklar. Essän om Bonniers kokbok och husmoderns död är redan en klassiker. Sara Danius studerar recepten om ål, hummer och hare och blixtbelyser ett stycke svensk samtidshistoria, lika lärorikt som hejdlöst underhållande. I en annan text beskriver hon sitt tonåriga möte med Sartre och existensens meningslöshet, för att i nästa stund skildra glasbruket Orrefors historia och sin farfar disponentens märkliga öde. Däremellan en skärskådan av Thomas Bernhards sätt att kursivera. Eller texter om fotograferna August Sander och Irving Penn. En utflykt till Hollywood för att besöka 1930-talets tyska kulturemigranter finns det också plats för. Och tillsammans med Tomas Tranströmer får vi vandra genom Stockholm. Därtill skriver hon om ett brett spektrum av författare, från Jane Austen och George Sand till Thomas Mann, Marcel Proust, James Joyce, Walter Benjamin, Italo Calvino, Nathalie Sarraute, Stina Aronson, Torgny Lindgren, Peter Esterhazy, Dubravka Ugresic och andra. I detta omfattande texturval blir Sara Danius originalitet och stilistiska säkerhet synliga i full bredd. Hennes sätt att ömsom lustfyllt ägna sig åt detaljer, ömsom lärt ge de stora perspektiven, är en lycka för läsaren.

Efter succéerna Den blå tvålen och Husmoderns död arbetade Sara Danius med två projekt som aldrig hann färdigställas; en samlingsvolym med publicerade artiklar och essäer i skilda ämnen, samt en bok om hennes favoriter inom fotokonsten. Sidenkatedralen samlar dessa projekt i en volym. Här finns förord till nyöversatta klassiker som Madame Bovary och Gruppen, essäer om Svetlana Aleksijevitj och Selma Lagerlöf, och de sommar- och vinterprogram som talade till så många. Men också texter om banbrytande fotografer, exempelvis Lucia Moholy och Louise Dahl-Wolfe, samt texter om Svenska Akademien. Allt präglat av Sara Danius omisskännliga blandning av bildning och briljans.

I boken Danius och modet utforskar Marie Ledendal och Philip Warkander Danius relation till mode – med fokus på hennes uppmärksammade klädkreationer (ofta skapade i nära samarbete med formgivaren Pär Engsheden) samt genom nedslag i hennes litteraturforskning och essäistik, där modet, hantverket, couturen och de sinnrikt invävda budskapen är ständigt närvarande. Mot fonden av senare års kriser i Svenska Akademien skildras också hur Sara Danius signaturplagg – knytblusen – blev ett tidens tecken, en protestsymbol mot vänskapskorruption och tystnadskultur. Boken innehåller också en återpublicerad essä av Sara Danius. Bokens förord är skrivet av Annina Rabe Marie Ledendal är lektor i strategisk kommunikation vid Lunds universitet. Hon har en bakgrund som textilformgivare och forskare inom smarta textilier. Philip Warkander är lektor i modevetenskap vid Lunds universitet. Hans essäbok om kreativt arbete inom svensk modeindustri, När jag somnar tänker jag på de obesvarade mailen, utkom 2019 på Hoc Press.

I början av maj 2016 hölls ett seminarium i Jonsered, Göteborg. I centrum för diskussionerna och föredragen stod Nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, som berättade om sitt eget skrivande och också kommenterade de övriga deltagarnas bidrag vilket resulterade i en dialog som här presenteras i bokform. Sara Danius är litteraturvetare och ständig sekreterare i Svenska Akademien. Olga Sedakova är en av Rysslands mest framstående poeter och god vän till Svetlana Aleksijevitj. Julija Tjernjavskaja är professor i litteraturvetenskap och god vän till Svetlana Aleksijevitj, samt en av de otaliga personer som blivit intervjuade i böckerna.

1963 ansågs den chockerande frispråkig och såldes i miljonupplagor. Idag räknas Mary McCarthys klassiker Gruppen, om åtta nyexaminerade studiekamrater som möter ett hårdare liv i 1930-talets New York, som en milstolpe i den moderna litteraturen. En skamlöst underhållande och bitsk kollektivroman om det moderna livets villkor, konstant relevant.”Att kalla Gruppen för urkällan i traditionen att skildra unga urbana kvinnors strävan inom områden som sex, relationer och karriär är ingen överdrift.” Kristofer Ahlström DN”Uppslukande, rolig, plågsam – jag betraktar den som ett mästerverk.” Hilary Mantel

För drygt trettio år sedan publicerades Jean-François Lyotards La condition postmoderne, där frågan ställdes om innebörden i arvet från upplysningen. Ska det postmoderna förstås som ett brott med dess rationalitet och universalism, eller som en fortsättning och radikalisering av dess självkritik? Lyotards idé om ett postmodernt brott kom att kritiseras av bland andra Jürgen Habermas för vilken upplysningen var ett projekt som förvisso hade sin baksida, men som i grunden borde försvaras. Fredric Jameson utvecklade därefter begreppet postmodernism i en annan riktning – som ett uttryck för senkapitalismens kulturella logik. Debatten kom att röra sig från filosofi och politisk teori till bildkonst, litteratur, dans och arkitektur, från diskussioner om subjektet och språket till kultursociologiska analyser om skillnaden mellan högt och lågt inom kulturen. Vår egen samtid är på många sätt präglad av detta högst kontroversiella arv, men dess innebörd är likväl långt ifrån klar. Vad var det postmoderna? Vilka var debattens historiska förutsättningar? Kan vi idag formulera dessa problem så att de fortfarande är relevanta?

En romanförfattare påpekar för första gången i den västerländska litteraturens historia att tvålen i ett visst sovrum är blå. Vad betyder det? I sin originella bok visar Sara Danius att den urgamla konsten att göra saker och ting synliga tar en radikalt ny vändning på 1800-talet. Det handlar om hur romankonsten slår upp fönsterluckorna mot världen och lär sig att se. Danius anlägger ett nytt och annorlunda perspektiv på realismen, den mest skandalösa av strömningar, och beskriver hur romankonsten bryter sig ur idealism och stiltvång. Realismen vill visa verkligheten sådan den är, inte hur den borde vara. Längst fram på scenen står realismens klassiker, nu i ny och fräck belysning: Stendhal, Balzac och Flaubert. Fonden utgörs av en modern värld som ropar på att åskådliggöras. Urbanisering. Dagspressens expansion. Mode. Syndafloden av trycksaker. Varusamhällets genombrott. Bokens rika bildmaterial illustrerar tidens visuella överflöd och bildar en anslående bakgrund till det synligas uppkomst i litteraturen. Romanen speglar inte världen. Den gör den synlig – som aldrig förr. Det är ett led i den demokratiseringsprocess som inleddes med franska revolutionen. Romanen blir till en världslig angelägenhet, innan sociologin, etnologin och psykologin ens är påtänkta. Hädanefter är den full av nyheter: blå tvålar, grumliga speglar, manligt mode, egensinniga kvinnor, fladdrande hattband, stekta njurar till frukost ...

En lovsång till samtalet. Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009. Mänskliga möten, dialoger och god samtalskonst är temat för Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009, som har titeln Samtal i rörelse (red. Marie Cronqvist). Författarna behandlar kulturell och språklig kontakt över tid och rum -- från översättarens brottning med humor i den antika grekiskan till invandrarens möte med ett andra språk, från 1700-talets kulturmöten i den norrländska lappmarken till vår tids fredssträvanden i Darfurprovinsen, och från kristendomens mångfaldiga kroppsuppfattningar till totalitarismens beväpnade fredsbegrepp. Boken är tänkvärt och egensinnigt illustrerad av konstnären Emelie Östergren.

Harry Martinsons rymdepos Aniara (1956) är ett av 1900-talets mest uppmärksammade svenskspråkiga diktverk. Det är ganska få verk från svensk efterkrigstid som blivit föremål för så intensivt intresse i såväl svensk som utländsk litteraturvetenskaplig forskning. I den här boken diskuterar en rad framstående Martinsonforskare och Martinsonläsare diktverkets tillkomst, litterära form och idéinnehåll: de olika manuskriptversionerna av Aniara belyses, liksom bildspråk, konstnärliga verkningsmedel och estetik, ondskans problematik, teknologins roll, Aniara som inre resa samt rymdeposets reception. Medverkande författare: Sara Danius, litteraturvetenskap; Kjell Espmark, litteraturvetenskap; Bengt Landgren, litteraturvetenskap; Johan Lundberg, litteraturvetenskap; Marie Louise Ramnefalk, författare; Johan Stenström, litteraturvetenskap; Johan Wrede, svensk litteratur.

In The Senses of Modernism, Sara Danius develops a radically new theoretical and historical understanding of high modernism. The author closely analyzes Thomas Mann's The Magic Mountain, Marcel Proust's Remembrance of Things Past, and James Joyce's Ulysses as narratives of the sweeping changes that affected high and low culture in the age of technological reproduction. In her discussion of the years from 1880 to 1930, Danius proposes that the high-modernist aesthetic is inseparable from a technologically mediated crisis of the senses. She reveals the ways in which categories of perceiving and knowing are realigned when technological devices are capable of reproducing sense data. Sparked by innovations such as chronophotography, phonography, radiography, cinematography, and technologies of speed, this sudden shift in perceptual abilities had an effect on all arts of the time. Danius explores how perception, notably sight and hearing, is staged in the three most significant modern novels in German, French, and British literature. The Senses of Modernism connects technological change and formal innovation to transform the study of modernist aesthetics. Danius questions the longstanding acceptance of a binary relationship between high and low culture and describes the complicated relationship between modernism and technology, challenging the conceptual divide between a technological culture and a more properly aesthetic one.

In The Senses of Modernism, Sara Danius develops a radically new theoretical and historical understanding of high modernism. The author closely analyzes Thomas Mann's The Magic Mountain, Marcel Proust's Remembrance of Things Past, and James Joyce's Ulysses as narratives of the sweeping changes that affected high and low culture in the age of technological reproduction. In her discussion of the years from 1880 to 1930, Danius proposes that the high-modernist aesthetic is inseparable from a technologically mediated crisis of the senses. She reveals the ways in which categories of perceiving and knowing are realigned when technological devices are capable of reproducing sense data. Sparked by innovations such as chronophotography, phonography, radiography, cinematography, and technologies of speed, this sudden shift in perceptual abilities had an effect on all arts of the time. Danius explores how perception, notably sight and hearing, is staged in the three most significant modern novels in German, French, and British literature. The Senses of Modernism connects technological change and formal innovation to transform the study of modernist aesthetics. Danius questions the longstanding acceptance of a binary relationship between high and low culture and describes the complicated relationship between modernism and technology, challenging the conceptual divide between a technological culture and a more properly aesthetic one.