Sara Ehnholm Hielm

I nesten 30 år var Klovharun, lengst ute i den finske skjærgården, sommerstedet til forfatteren og multikunstneren Tove Jansson og grafikeren og kunstneren Tuulikki Pietilä. Her levde og arbeidet de, i en hytte med vinduer ut mot alle værstrekk: et for de store stormene og et for månens speilinger, et for den mosedekte bergveggen og et mot nord “for å se hva som kommer og få tid til å venne seg til det”.I Notater fra en øy vender Tove Jansson tilbake til livet på øya, fra de første årenes slitsomme, men lystfylte husbygging til den siste sommerens oppbrudd. Tuulikki Pietiläs følsomme laveringer og akvatinter fra Klovharun danner en helhet sammen med teksten.Boken er utstyrt med et nyskrevet forord av journalist Sara Ehnholm Hielm.

Över varje bok vilar förläggarens osynliga hand, vars insats varit helt avgörande för att boken ska bli till. Ändå utövas detta värv lite i skymundan. Hur ser egentligen bokens tillblivelseprocess ut? Vilka prioriteringar ligger bakom och vilka förutsättningar påverkar förläggarens arbete? Autor Chap I gav ordet till sex nordiska författare som i essäform rannsakade sina drivkrafter och positioner. Autor Chap II presenterade essäer av sju översättare till eller från det skandinaviska språkområdet, som gav sin syn på översättandets hantverk. Autor Chap III ger inblick i de drivkrafter, tankar och frågor som en bokförläggare möter i sitt arbete, via sex unika essäer av förläggare i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Förläggarna ger sina perspektiv på allt ifrån ideell motivation och avgörande ögonblick till ekonomiska predikament och hur dessa påverkar arbetsstruktur och process – något som på många punkter skiljer sig åt mellan större och mindre förlag.

I essäsamlingen Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka skriver förläggaren och filmkritikern Sara Ehnholm Hielm om filmerna och drömmarna som format henne.Berättelsen börjar på Kaliforniens gyllene beacher där drömfabriken och skönhetsdyrkan blir en oupplöslig del av hennes kropp. Av de kaliforniska gudmödrarna Pauline Kael, Susan Sontag, Joan Didion och Eve Babitz som kompromisslöst ägnat sig åt att vittna om sin tid och åt konsten lär sig Ehnholm Hielm att se, känna, slita och kräva. Inför hennes blick, över decennierna, förändras filmerna. Pianot av Jane Campion får henne att se sig själv för första gången och Antichrist av Lars von Trier är den första film hon önskar att hon aldrig nånsin sett.Över åren börjar den amerikanska drömmen te sig alltmer världsfrånvänd, kroppen åldras ovillkorligen och kvinnor och flickor börjar ta allt med plats på dukarna. Vad har hänt med kärleksberättelsen i vår tid? Och ännu viktigare: vad står på spel, om man ägnar allt man kan och allt man är åt filmerna, åt drömmarna?Sara Ehnholm Hielm skriver personligt och initierat. Hon tar ner de drömmar som format hennes liv och skriver mot en plats hon inte trodde fanns.

Ensimmäisenä päivänä tammikuuta 2015 kustantaja ja elokuvakriitikko Sara Ehnholm Hielm muutti Italiaan perheensä kanssa. Vuosi Roomassa oli varattu kirjoittamiselle, oman kirjan tekemiselle. Esseissään Ehnholm Hielm näyttää meille avoimesti kirjoitusprosessin mahdottomuuden ja nautinnon. Näyttämönä Rooma on sekä unelma että kadotus, kuin aurinko ja lämpö tuhoaisivat haaveen kirjoittamisesta.Ainutlaatuisella tavalla avoimet ja paljaat esseet alkavat kiertyä arjen ja Roomassa luettujen kirjojen teemoihin. Uppoutumisesta kirjoihin tulee tauko omaan kirjoittamiseen mutta myös kirjoittamisen lähtökohta, nautinto. Keskiössä ovat muun muassa Elena Ferranten Napoli-sarja ja Karl Ove Knausgårdin kirjat, Chris Kraus ja Lena Andersson. Nerokkaasti Ehnholm Hielm kutoo esseisiinsä kirjallisuudesta kuvan kulttuurialalla työskentelevän naisen elämästä: kuohuista kustannusmaailmassa, työstä kirjailijoiden kanssa, neljän tyttären äitinä olemisesta ja ennen kaikkea halusta, halusta elää ja kirjoittaa.Ja sydän oli minun on henkilökohtainen esseekirja siitä, millaista on elää kirjoittaen ja millaista on kirjoittaa jotta tuntisi elävänsä. Se on kertomus yrityksestä toteuttaa unelma, päästä vihdoin sanomaan kaikki se, mitä on tuntenut syvällä sydämessään.

Vinterkriget - here we go again är en satir om ledarskap och nyliberalism.Sara Ehnholm Hielm är förläggare och filmkritiker. Vinterkriget - here we go again är hennes debutpjäs. Den var nominerad för Lea-priset för bästa nyskrivna pjäs och blev premierad av Lagman T.J. Boismans donationsfond. Den uruppfördes under Viirus TextFest-projekt.Vi är björnar är en föreställning om en liten björn som bor i urskogen med sin pappa. Pappan pendlar in till stan där han jobbar som björn på zoo. Stadens puls kommer allt närmare och björnungen börjar tappa sin förmåga att höra naturen. Pappan hamnar i ett ekorrhjul av jobb för att kunna skaffa allt från dammsugare till tennisplan och har allt mindre tid för sin björnunge.Harriet Abrahamsson är skådespelare och dramatiker som skriver främst för barn och unga. Hon har också gett ut ett par bilderböcker på Söderströms förlag. Hennes pjäser har spelats på Svenska Teatern, Wasa Teater, Sirius Teatern, Teater 90° och på Folkteatret i Köpenhamn. Hon är projektledare för Ung Dramatik vid Unga Teatern.

"Susanne Gottberg maalaa mahdottoman luonnolliseksi. Hän ei pelkää illuusiota, päinvastoin", kirjoittaa Sara Enholm Hielm taidemaalari Susanne Gottbergin tuotannosta kirjan artikkelissa. "Miniatyyrimaalauksissa on viiltävän sydäntäsärkevää urhoollisuutta: näin tarkkaan pieni tyttö on kerran katsellut ikkunastaan naapurin taloa."Taidemaalari Susanne Gottbergin taiteilijakirjassa on esitelty 33 hänen teostaan vuosilta 2003-2007. Gottberg (s. 1964 Tammisaaressa) työskentelee ja asuu Helsingissä. Valmistuttuaan Taideakatemian koulusta 1989 hän on työskennellyt vapaana taiteilijana. Gottbergin teoksia on kaikissa merkittävissä suomalaisissa kokoelmissa sekä useissa kokoelmissa Ruotsissa.Kirjan kuvat ovat Jussi Tiaisen ja Esko Koskenrannan ottamia. Graafisen suunnittelun on tehnyt Maria Appelberg, Station MIR. Kirjan tekstit ovat suomeksi, ruotsiksi ja englanniksi.