Siegfried Lenz

Siggi er blevet sendt til en anstalt for vanskelig unge, og i tysktimen skal han skrive om 'Pligtens glæder'. Det bliver en beretning om hans far, politibetjenten i Rugbüll ved den dansk-tyske grænse, og dennes nidkære overvågning af nazisternes maleforbud, udstedt til maleren Nansen (Nolde). Samtidig er det også en storslået og humoristisk beskrivelse af marsken og dens befolkning midt i krigens vanvid, en advarsel mod blind lydighed og dens fatale følger. Lenz' mesterværk udkom i 1968 og betragtes i dag som en klassiker.

I En tyst minut får vi möta Christian och Stella en varm sommar på en badort vid kusten. Christian arbetar för sin far i hamnen och stöter av en slump ihop med sin lärarinna. De dansar på strandfesten i Hirtshafen, gör utflykter till Fågelön och läser William Faulkner under tallarna nere vid stranden. I En tyst minut är det Christian som berättar om deras sommar tillsammans. Den sommar som skulle bli Stellas sista. En tyst minut handlar om Christians och Stellas ömsesidiga kärlek som skildras av Siegfried Lenz lika träffsäkert och ömsint som alltid med det enkla och eleganta språk som har blivit hans kännetecken. En tyst minut kom ut 2010 i Sverige och har hyllats av en närmast enig kritikerkår. Boken har översatts till närmare 25 språk och när boken kom ut i England skrev The Independent: "Lenz's beautiful miniature also stands alone as a masterclass in the grammar of farewell". Siegfried Lenz föddes 1926 i Ostpreussen. Efter studenten 1943 blev han som nästan alla i sin generation soldat. I slutet av kriget deserterade han och hamnade i engelsk krigsfångenskap där han jobbade som tolk. Efter kriget studerade han i Hamburg och arbetade sedan som journalist. Lenz debuterade 1951 och har utöver ett femtontal romaner och nästan lika många novellsamlingar även skrivit dramatik, essäer och en barnbok. I Sverige är Siegfried Lenz kanske allra mest känd för sina episka romaner som Tysktimmen och Förhistorien i fin översättning av Brita Edfelt. [B]erättelsen har goda utsikter att bli en framtida klassiker bland litterära kärleksskildr­ingar, Martin Lagerholm i Svenska Dagbladet "I En tyst minut har Lenz på bara ca 100 sidor skapat en stor berättelse.", Björn Waller på dagensbok.com "Romanen framstår som en ljusbländande impressionistisk målning, doftande av hav, pulserande av den första förälskelsens känslokast", Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad

Clemens, litteraturprofessor och expert på Sturm und Drang med en svaghet för unga studentskor, sitter i fängelset Isenbüttel. Tillsammans med sin cellkamrat Hannes och några medfångar tar han tillfället i akt när regionteatern är på besök och ryummer med turnébussen till den lilla grannstaden Grünau. "Det säkraste gömstället är offentligheten", hävdar Hannes och gruppen utger sig för att vara ett resande teatersällskap. Grünauborna glädjer sig över att kulturen har förirrat sig till den lilla staden och sluter snabbt gruppen till sina hjärtan. Till sin yttre form är Vilken teater! en absurd och skurril förväxlingskomedi där småkriminella beskrivs med stor värme och moraliserandet överlåts till läsaren. Lenz gör här ett bokslut i kortformat och pekar på vänskapen som vägen ut ur den existensiella ångesten eller som Hannes säger: "Dom sorgsna måste hålla ihop, dom är bestämda för varandra." Siegfried Lenz firar i år 60-årsjubileum som författare och betraktas som en av Tysklands viktigaste författare. Pressröster om En tyst minut, Siegfried Lenz förra bok: "En blivande klassiker", SvD "En vacker skildring", DN "En stor läsupplevelse", Nordegren i P1

In The Heritage, first published in German in 1978, Zygmunt Rogalla, an elderly Masurian rug-maker from Lucknow - which was once part of East Prussia, now part of Poland - tells his story from a hospital bed. The curator of the Masurian museum, where objects were collected as a symbol of the culture that had been lost in the second world war and after, he is also its destroyer, his injuries self-inflicted. Through the remembrance of his sufferings, he explains why the museum was so important to him, and to his fellow exiles, and what terrible discovery led him to destroy not only his life's greatest work, but the objects salvaged from his people's lost past.