Stefan Jonsson

En bok om och till Aris Fioretos. Redaktör Cecilia SjöholmRedaktörsassistent Astrid GrelzOmslag Håkan LiljemärkerBegränsad upplaga: 250 exemplar Medverkande:Paul Auster Anna Bengtsson Magnus Bergh Bigert & Bergström Daniel Birnbaum Mirces Cartarescu Love Derwinger Kjell Espmark Magnus Florin Jörgen Gassilewski Durs Grünbein Gunnar D. Hansson Gabriel Itkes-SznapElfriede Jelinek Stefan Jonsson Mara Lee Claudia Lindén Arne Melberg Lothar Müller Ernst Osterkamp Daniel Pedersen Håkan Rehnberg Mikael van Reis Monika Rinck Hans Ruin Cecilia Sjöholm Sophie Tottie Jan Wagner Sven-Olov Wallenstein Ola Wallin Magnus William-Olsson

I det sista av tre migrationsnummer pratar Trifa Shakely och Mara Lee med löständer i munnen, Fabrizio Gatti blickar tillbaka på tio års flyktingkatastrofer, Lawrence Abu Hamdan kartlägger språktester, Seyla Benhabib kritiserar det humanitära förnuftet, Ann-Marie Tung Hermelin läser sin mammas brev, Lene Myong utvärderar dansk kärlek, Lidija Praizovic söker jobb som aerobicsinstruktör, Doug Saunders rapporterar från historiens största migration, Leila Brännström söker den svenska rasismens hjärta och Alejandro Leiva Wenger frågar sig om han måste ställa frågor. Med mera.

Anna Ådahl/ IN DEPENDENCE. CROWDS,GESTURES ställer frågan om vad en konstnärsmonografi kan vara idag, dels genom en omfattande visuell presentation av material ur Anna Ådahls konstnärliga praktiker, dels genom att med utgångspunkt i dessa praktiker diskutera förhållandet mellan kollektiv och individ, mellan massa och mimesis, mellan film och gest, mellan förbehåll och förbehållslöshet, mellan montage och collage, mellan modell och rörelse i en serie essäer och anteckningar av Diana Kaur (red), Stefan Jonsson, Mara Lee, Federico Nicolao, Fanny Stenberg, Fabien Vallos, Sven-Olov Wallenstein, Kim West och Anna Ådahl.

Litteraturvetenskap är ett ämne där perspektivförskjutningarna varit märkbara under de gångna decennierna, vilket avspeglades i första upplagan av denna bok (1998). Sedan dess har utvecklingen gått vidare så att det nu är dags för en ny, reviderad upplaga, utökad med två nyskrivna kapitel om retorik och narratologi.Övriga områden och frågeställningar som tas upp är utvecklingen från litteraturhistoria till litteraturvetenskap, vad en litterär text är, litteratur och idéer, intertextualitet, komparation och reception, biografisk litteraturforskning, litteratursociologi, marxistisk litteraturteori, feministisk litteraturkritik, barnlitteraturforskning, dekonstruktion och nyhistoricism, texttolkning och att skriva om litteratur.Boken, som främst vänder sig till studerande vid universitet och högskolor, ger en grundläggande orientering om de viktigaste riktningarna i dagens litteraturforskning.Andra upplagan

Johann Strauss Radetzky-Marsch anger ton och titel för denna storslagna släktkrönika som skildrar tre generationer av familjen Trotta under dubbelmonarkins nedgång och fall i Österrike-Ungern. Handlingen inleds år 1859 med slaget vid Solferino, där farfadern Josef, då ung löjtnant, räddar den unge kejsaren och därefter adlas till baron. Josef har kejsardömet att tacka för allt och förblir genom livet dess trogne tjänare. Efter honom följer sonen, juristen och kretspresidenten Frans. Han är lika trogen den habsburgska monarkin, som under hans livstid utsätts för stora slitningar mellan nationalism och konkurrerande ideologier. Sonsonen, den unge och världsfrånvände Carl Josef, stupar under första världskrigets inledande dag. Radetzkymarschen tar sin början då det habsburgska herraväldet börjar vittra sönder och avslutas då den gamle kejsaren begravs i Kapucinerkryptan. Romanen utkom första gången 1932 och anses i dag vara en av de stora klassikerna inom världslitteraturen. Boken har även filmatiserats, bland annat 1994 med Max von Sydow i huvudrollen. JOSEPH ROTH (1894-1939) föddes i en judisk familj i dåvarande Österrike-Ungern. Som ung var han socialist men med åren kom han att bli konservativ, och framhöll fördelarna med den så kallade dubbelmonarkin som han växt upp under. Roth ansåg att statsbildningen genom sin multietniska grund stod som garant för utsatta folkgruppers rättigheter. Under bokbålen i Tyskland på 1930-talet brändes många exemplar av hans verk och Roth avled som politisk flykting i Paris.

Konsten är nödvändig för demokratin och dess överlevnad. Konst är kunskapsinstrument i egen rätt och förstår samhället på sätt som journalistik eller forskning inte kommer åt.Från opera till graffiti erbjuder estetisk gestaltning oss fantasi och komplexitet, den ger oss möjlighet att föreställa oss andra människors liv och alternativa samhällen, och den erbjuder vägar för handling och motstånd – det är den enkelriktande maktens motsats.Med exempel ur litteratur, film, teater och konst från mellankrigstidens Wien, krigets Sovjet och sjuttiotalets Kalifornien till vår tid med högläsning för barn i Norrköping, flyktingkriser vid Medelhavet och demonstrationer i Kyjiv visar Stefan Jonsson hur konstverket pekar ut frihetens vägar.Den otyglade skönheten är en brandfackla för konstens betydelse för människan, samhället och demokratin i en tid då den behövs som allra mest.

Ett av 2010-talets mest kända fotografier föreställer president Barack Obama och hans närmaste krets samlade i Vita huset för att följa hur USA:s soldater tar sig in i Usama bin Ladens högkvarter i Pakistan och avrättar honom. Vad visar bilden? Och vad döljer den?Historiens slut, kallade den amerikanske författaren Francis Fukuyama tillståndet i världen efter kommunismens fall i slutet av 1980-talet: det behövdes inte längre några revolutioner, det skulle räcka med att sprida västvärldens liberala värden och marknadsekonomi, så skulle alla få plats i samma globala rum. Men kolonialismens attityder och mekanismer lever kvar och globaliseringen har knappast inneburit något entydigt segertåg för frihet, jämlikhet och rättvisa.Världen av idag ser väldigt annorlunda ut beroende på om man är rik eller fattig, om man bor i nord eller syd, om man är vit eller svart, man eller kvinna. I sin nya bok går Stefan Jonsson djupare än tidigare i diagnosen av den globala maktordningen. Hans tätt sammanvävda essäer handlar om konst, film och litteratur som lyckas skildra samma händelseförlopp från motsatta perspektiv, samtidigt som de visar sambanden mellan världens framsida och baksida.För Där historien tar slut tilldelades Stefan Jonsson Gerard Bonniers essäpris 2021 à 100 000 kr.

Genom de tre kritikerrosade essä- och reportageböckerna De andra (1993), Andra platser (1995) och Världens centrum (2001) fick Stefan Jonsson oss att på allvar se hur den koloniala världsordningen genomsyrar det västerländska samhället.Böckerna skildrade striderna kring det mångkulturella samhället i USA och Sverige, visade vad globaliseringen kan betyda för folk i Dakar, Chiapas och Östgrönland och ställde väsentliga frågor om kulturell identitet och mentala kartbilder.I Världen i vitögat (2005) har de tre böckerna samlats, reviderats och försetts med ett förord som sätter in böckerna i ett kulturellt och politiskt sammanhang.Stefan Jonsson, f. 1961, blev med de tre böcker som ingår i Världen i vitögat en av Sveriges mest framträdande essäister och kulturdebattörer.

En bok om Sven Lindqvist, där författaren samtalar med Stefan Jonsson om sitt liv och författarskap, ett verk som sträcker sig från debuten med Ett förslag fram till vår samtid. I en fri förening av biografi, samhällsanalys, litteraturhistorisk översikt och mentalitetshistoria berättar Lindqvist om böcker som präglats av sin tid och format sin tid, som Gräv där du står, en forskningshandbok för arbetare, vilken skapade en folkrörelse, Kina inifrån, om landet där Lindqvist levde i flera år, bland annat som kulturattaché, eller litterära mästerverk som Myten om Wu Tao-tzu och reseskildringar in i kolonialismens mörker som Ökendykarna och Utrota varenda jävel. Från första början har demokratins problem varit grundfrågan, och i samtalen med Stefan Jonsson framgår det tydligare än någonsin hur konsekvent den har varierats genom resor, debatter, kärlek.

I allt högre grad ser vi krav på historiskt erkännande för gångna tiders oförrätter som del av upprättelse- och försoningsprocesser. Sådana krav kan komma från underordnade grupper, men reses inte sällan också från forskarhåll och blir del av en pågående diskussion om historiepraktikens etiska och politiska dimensioner. Vilket ansvar har historikern, inte bara gentemot det förflutna, utan också i relation till det nu i vilket hen verkar? Och hur förhåller sig detta ansvar till de historier genom vilka akademiska kunskapspraktiker bidragit till underordning och förtryck? Historia skrivs alltid av någon och någonstans ifrån. Tiden, platsen och historikerns position spelar roll för vilken historia som tar form, och vem som genom denna historia kan tala. Men historieskrivningens praktik är inte begränsad till den akademiska disciplinen. Historieskrivning sker också genom museer, hembygdsföreningar, populärvetenskap, konst och skönlitteratur, underhållningsbranschen och inte minst i de politiska diskurserna. Den som ägnar sig åt historia måste därför också förhålla sig till hur den egna praktiken relaterar till alla dessa berättelser om det förflutna, och på vilka sätt de ger mening åt nuet. I "Etik, politik och historikerns ansvar", som är den andra fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist", samlas tolv forskare som på olika sätt förhåller sig till frågor om etiskt och politiskt ansvar i historieskrivning. Texterna behandlar allt från det akademiska historieämnets förändringar till historieskrivning bland revolutionära socialister, profetiska missionärer, människorättsaktivister och poeter. Frågor om historiebruk, mothistorier, våld, emancipation, historiska lärdomar och historieskrivandets gränser står i fokus. Volymen är redigerad av Patricia Lorenzoni, idéhistoriker verksam vid Linköpings universitet, och Ulla Manns, idéhistoriker och professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

This book is available as open access through the Bloomsbury Open Access programme and is available on www.bloomsburycollections.com.In order to think theoretically about our global age it is important to understand how the global has been conceived historically. 'Eurafrica' was an intellectual endeavor and political project that from the 1920s saw Europe's future survival - its continued role in history - as completely bound up with Europe's successful merger with Africa. In its time the concept of Eurafrica was tremendously influential in the process of European integration.Today the project is largely forgotten, yet the idea continues to influence EU policy towards its African 'partner'. The book will recover a critical conception of the nexus between Europe and Africa - a relationship of significance across the humanities and social sciences. In assessing this historical concept the authors shed light on the process of European integration, African decolonization and the current conflictual relationship between Europe and Africa.

Om EU:s koloniala rötter. EU presenteras ofta som ett fredsprojekt. Men bakom fasaden döljer sig en helt annan historia.För politiker, opinionsbildare och organisationer som från mellankrigstiden och framåt arbetade för europeisk integration stod Afrika i centrum för intresset. Exploateringen av kolonierna krävde samarbete och gemensamma investeringar. Målet var ett tredje block - Eurafrika - som skulle säkra Europas geopolitiska ställning mot de bägge supermakterna. Europas enande skulle alltså börja i Afrika. Eurafrika är en bok som väckt internationell uppmärksamhet. Den gör upp med myten om EU som fredsprojekt och konstaterar att dagens EU knappast hade existerat om det inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap. Peo Hansen är biträdande professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Hans forskning fokuserar på EU:s historiska och samtida utveckling, med betoning på frågor om migration, politisk ekonomi och geopolitik. Stefan Jonsson är författare till flera uppmärksammade böcker om bland annat västerlandets koloniala arv och professor vid Linköpings universitet. Han verkar också som kritiker i Dagens Nyheter.

In order to think theoretically about our global age it is important to understand how the global has been conceived historically. 'Eurafrica' was an intellectual endeavor and political project that from the 1920s saw Europe's future survival - its continued role in history - as completely bound up with Europe's successful merger with Africa. In its time the concept of Eurafrica was tremendously influential in the process of European integration.Today the project is largely forgotten, yet the idea continues to influence EU policy towards its African 'partner'. The book will recover a critical conception of the nexus between Europe and Africa - a relationship of significance across the humanities and social sciences. In assessing this historical concept the authors shed light on the process of European integration, African decolonization and the current conflictual relationship between Europe and Africa.

Between 1918 and 1933, the masses became a decisive preoccupation of European culture, fueling modernist movements in art, literature, architecture, theater, and cinema, as well as the rise of communism and fascism and experiments in radical democracy. Spanning aesthetics, cultural studies, intellectual history, and political theory, this volume unpacks the significance of the shadow agent known as "the mass" during a critical period in European history. It follows its evolution into the preferred conceptual tool for social scientists, the ideal slogan for politicians, and the chosen image for artists and writers trying to capture a society in flux and a people in upheaval. This volume is the second installment in Stefan Jonsson's epic study of the crowd and the mass in modern Europe, building on his work in A Brief History of the Masses, which focused on monumental artworks produced in 1789, 1889, and 1989.

"Genom sitt porträtt av en av jordens minsta och mest förbisedda orter lyckades hon vända upp och ned på en världsordning. Bättre sagt: hon lyckades vända världen rätt." (ur Stefan Jonssons förord)Mitt på Grönlands ostkust ligger Scoresbysund. Platsen koloniserades 1924 av en handfull danskar och befolkades med 100 grönlänningar från Angmagssalik, däribland Pia Arkes morfar och mormor. Trakten är en av världens mest isolerade och befolkningen idag helt beroende av omvärldens insatser. När Arke 1997 efter 35 år återvände till sin födelseort ställdes hon inför ett gåtfullt underskott på historiskt medvetande. Ortsborna talade ogärna om den första generationens vedermödor, och samhället saknade historisk dokumentation. Det fick Arke att spåra upp ortens historia - i bildarkiv, avhandlingar, dagböcker och fotoalbum; på vindar och i källare; i Köpenhamn, Paris, New York, Oslo och Stockholm. Resultatet blev Scoresbysundshistorier, en bok som i text och bild går i personlig närkamp med de skandinaviska staternas koloniala historia, men som också är fylld av kärlek till de människor som historien placerat i Europas utkant. Arkes material kompletteras av förord och kartografiska miniessäer skrivna av Stefan Jonsson.Pia Arke (1958-2007) var konstnär och fotograf. Hennes verk presenterades senast vid en stor retrospektiv utställning i Köpenhamn 2009, en utställning som också visades i Umeå sommaren 2010.Stefan Jonsson är författare och lektor i estetik vid Södertörns högskola. Han har givit ut ett antal uppmärksammade essäböcker, bland annat Rapport från sopornas planet.

Stefan Jonsson uses three monumental works of art to build a provocative history of popular revolt: Jacques-Louis David's The Tennis Court Oath (1791), James Ensor's Christ's Entry into Brussels in 1889 (1888), and Alfredo Jaar's They Loved It So Much, the Revolution (1989). Addressing, respectively, the French Revolution of 1789, Belgium's proletarian messianism in the 1880s, and the worldwide rebellions and revolutions of 1968, these canonical images not only depict an alternative view of history but offer a new understanding of the relationship between art and politics and the revolutionary nature of true democracy. Drawing on examples from literature, politics, philosophy, and other works of art, Jonsson carefully constructs his portrait, revealing surprising parallels between the political representation of "the people" in government and their aesthetic representation in painting. Both essentially "frame" the people, Jonsson argues, defining them as elites or masses, responsible citizens or angry mobs. Yet in the aesthetic fantasies of David, Ensor, and Jaar, Jonsson finds a different understanding of democracy-one in which human collectives break the frame and enter the picture. Connecting the achievements and failures of past revolutions to current political issues, Jonsson then situates our present moment in a long historical drama of popular unrest, making his book both a cultural history and a contemporary discussion about the fate of democracy in our globalized world.

This innovative study of the works of Robert Musil opens a new window on the history of modern identity in western culture. Stefan Jonsson argues that Musil’s Austria was the first postimperial state in modern Europe. Prior to its destruction in 1918, the Austro-Hungarian Empire had ruled over a vast array of nationalities and, in the course of its demise as well as after, Austria was beset by nationalism, racism, and other forms of identity politics that ultimately led to the triumph of Nazism. It was to this society that Musil responded in his great work The Man Without Qualities. Exploring the nooks and crannies of this modernist classic, Jonsson shows that Musil’s narrative evolves along two axes that must be considered in tandem: Whereas the central plot portrays a Viennese elite that in 1913 attempts to restore social cohesion by gathering popular support for the cultural essence of the empire, the protagonist discovers that he lacks essence altogether and finds himself attracted by monsters, criminals, and revolutionary figures that reject the social order. In this way, Musil’s novel traces the disappearance of what Jonsson calls the expressivist paradigm-the conviction that identities such as gender, nationality, class, and social character are expressions of permanent intrinsic dispositions. This, Jonsson argues, is Musil’s great legacy. For not only did the Austrian author seek to liquidate prevailing conceptions of personal and cultural identity; he also projected “a new human being,” one who would resist assimilation into imperialist, nationalist, or fascist communities. Subject Without Nation presents a new interpretation of Viennese modernity and uncovers the historical foundations of poststructural and postcolonial reconceptualizations of human subjectivity. Illuminating links between Musil’s oeuvre as a whole and post-war developments in critical thought, this book locates an important crossroads between literary criticism, intellectual history, and cultural theory.

This innovative study of the works of Robert Musil opens a new window on the history of modern identity in western culture. Stefan Jonsson argues that Musil’s Austria was the first postimperial state in modern Europe. Prior to its destruction in 1918, the Austro-Hungarian Empire had ruled over a vast array of nationalities and, in the course of its demise as well as after, Austria was beset by nationalism, racism, and other forms of identity politics that ultimately led to the triumph of Nazism. It was to this society that Musil responded in his great work The Man Without Qualities. Exploring the nooks and crannies of this modernist classic, Jonsson shows that Musil’s narrative evolves along two axes that must be considered in tandem: Whereas the central plot portrays a Viennese elite that in 1913 attempts to restore social cohesion by gathering popular support for the cultural essence of the empire, the protagonist discovers that he lacks essence altogether and finds himself attracted by monsters, criminals, and revolutionary figures that reject the social order. In this way, Musil’s novel traces the disappearance of what Jonsson calls the expressivist paradigm-the conviction that identities such as gender, nationality, class, and social character are expressions of permanent intrinsic dispositions. This, Jonsson argues, is Musil’s great legacy. For not only did the Austrian author seek to liquidate prevailing conceptions of personal and cultural identity; he also projected “a new human being,” one who would resist assimilation into imperialist, nationalist, or fascist communities. Subject Without Nation presents a new interpretation of Viennese modernity and uncovers the historical foundations of poststructural and postcolonial reconceptualizations of human subjectivity. Illuminating links between Musil’s oeuvre as a whole and post-war developments in critical thought, this book locates an important crossroads between literary criticism, intellectual history, and cultural theory.