Stina Aronson

Stina Aronsons Tolv hav, ursprungligen publicerad 1930, gavs ut under pseudonymen Sara Sand. Tolv hav räknas som ett av Aronsons stora modernistiska verk. Stina Aronson debuterade 1921 med romanen En bok om goda grannar. Hon verkade både under eget namn och under pseudonymerna Sara Sand och Mimmi Palm. Aronson tilldelades Tidningen Vi:s litteraturpris, Svenska Dagbladets litteraturpris och De Nios Stora Pris. I dag delas Stina Aronsons pris ut i Aronsons minne. "I Stina Aronsons verk är kvinnokroppen ständigt närvarande, och hennes ord är ett utforskande motstånd. De rasar inte, men anpassar sig inte heller. De böjer sig runt verkligheten; slingrar sig, letar ingångar, utgångar. 'Jag har en hemlighet / med allt levande i hela världen / och med framtiden', skriver Aronson i den första dikten i Tolv hav. Det är 1930. Hitler har ännu inte tagit makten i Tyskland, och det är nio år innan Franco blir diktator i Spanien och andra världskriget bryter ut." (Ur Anna Sanvaresas förord.)N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Ett halvdussin böcker om året publiceras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

»En av de vackraste och mest säregna berättelser som den svenska litteraturen känner.« | Marianne Steinsaphir, ICA-KurirenI övre Norrland, »ödelandet«, fann Stina Aronson [1892 1956] sin slutliga litterära hemvist 1946 med romanen Hitom himlen. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant.Hitom himlen är höjdpunkten på Aronsons långa författarskap och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner. Med förord av poeten och litteraturkritikern Jenny Tunedal.STINA ARONSON [1892 1956] föddes i Stockholm men fann efter ett långt författarskap sin slutliga litterära hemvist i övre Norrland, »ödelandet«. Hitom himlen [1946] författarskapets höjdpunkt och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner gjorde henne till en av den tidens mest betydande författare.»Man får leta länge efter en starkare skildring av en människas kamp mot en helvetisk vinter, mot den snö och kyla som hotar att ta livet av henne. Vi känner varats olidliga tyngd, ända in i märgen.« | Sara Danius, Dagens Nyheter »Stina Aronson är en magisk författare, en av våra få.« | Göran Zachrison, Sydsvenskan »Virtuos gestaltning av norrländsk natur och det stillastående.« | Annelie Jordahl väljer Hitom himlen som en av 10 romaner till en svensk litterär kanon i Kristanstadsbladet »Hitom himlen är något så märkligt som en praktiskt taget händelselös bok, som ändå är svår att lägga ifrån sig. Spänningen bygger till stor del på språket, men också på den diffusa känslan av hot. Emma Niskanpääs världsbild kommer inte att förbli orubbad. Utanför byn finns andra människor, okända varelser som inte är frälsta. Omvärldens golvdrag sipprar sakta in i pörtena.« | Carina Burman, Svenska Dagbladet»I Hitom himlen målar Aronson med hjälp av drastiska liknelser, en upplöst kronologi och dramatiska ljusskildringar upp ett nästan tidlöst Norrbotten, med igenfrusna fönster och laestadianskt gammaltestamentlig världsbild. Resultatet är ett slags tjärdoftande barkbrödsmodernism, med en fängslande intensitet.« | Daniela Floman, Göteborgs-Posten

I övre Norrland, »ödelandet«, fann Stina Aronson [1892-1956] sin slutliga litterära hemvist 1946 med romanen Hitom himlen. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant. Hitom himlen är höjdpunkten på Aronsons långa författarskap och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner.Med förord av poeten och litteraturkritikern Jenny Tunedal.»En av de vackraste och mest säregna berättelser som den svenska litteraturen känner.« MARIANNE STEINSAPHIR, ICA-KURIREN »Man får leta länge efter en starkare skildring av en människas kamp mot en helvetisk vinter, mot den snö och kyla som hotar att ta livet av henne. Vi känner varats olidliga tyngd, ända in i märgen.« SARA DANIUS, DAGENS NYHETER »Stina Aronson är en magisk författare, en av våra få.« GÖRAN ZACHRISON, SYDSVENSKAN »Virtuos gestaltning av norrländsk natur och det stillastående.« ANNELIE JORDAHL väljer Hitom himlen som en av 10 romaner till en svensk litterär kanon i KRISTIANSTADSBLADET »Hitom himlen är något så märkligt som en praktiskt taget händelselös bok, som ändå är svår att lägga ifrån sig. Spänningen bygger till stor del på språket, men också på den diffusa känslan av hot. Emma Niskanpääs världsbild kommer inte att förbli orubbad. Utanför byn finns andra människor, okända varelser som inte är frälsta. Omvärldens golvdrag sipprar sakta in i pörtena.« CARINA BURMAN, SVENSKA DAGBLADET »Romanen tilldrar sig i glesbygdens övre Norrland där hjortron och religiös extas lyser upp berättelsen om en mor och hennes son, en predikant och en förlupen hustru.« NERIKES ALLEHANDA »I Hitom himlen (1946) målar Aronson med hjälp av drastiska liknelser, en upplöst kronologi och dramatiska ljusskildringar upp ett nästan tidlöst Norrbotten, med igenfrusna fönster och laestadianskt gammaltestamentlig världsbild. Resultatet är ett slags tjärdoftande barkbrödsmodernism, med en fängslande intensitet.« GÖTEBORGS-POSTEN

Diktsamlingen Tolv hav besitter ett glödande modernistiskt formspråk. Här finns en feber som känns igen från Edith Södergran. Det är blod, passion, febervita lakan och djupaste allvar. Men lika ofta sarkasmer, ambivalenser och tvära kast. Många känner främst till Stina Aronsons roman Hitom himlen (1946), men kring 1930 gav hon ut flera böcker som går i en helt annan stil. Diktsamlingen Tolv hav från 1930 har varit svår att få tag på, men återutges nu med introduktion av Anna Jörgensdotter och efterord av Nina Lekander. Aronson skrev ofta under pseudonym. Tolv hav gavs ut under namnet Sara Sand, medan det modernistiska manifestet Feberboken från 1931 (återutgiven av Rosenlarv förlag 2005) kom ut under pseudonymen Mimmi Palm. Hemlig invigning Välkomna mig, sen i natt är jag en av de invigda. Jag har inte mer något hjärta. Jag har en hemlighet med allt levande i hela världen och med framtiden, som är som späd grönska. Dit strömmar mitt blod och ger tankarna purpurådring.

Harriet är på rymmen från nervhemmet, där hon placerats av sin man i hopp om att hon ska stilla sina överspända tankar och bli en snäll, normal fru. Men nervhemmet har knappast återanpassat Harriet till den sansade hustrurollen. Tvärtom tror hon nu att \\\"allting kanske i själva verket är alldeles annorlunda än vad vi vet\\\". Harriet känner sig fångad av rationalism och en vetenskaplig syn på världen, och hon bär på en längtan efter ett annat sätt att vara människa. Syskonbädd kom ut 1931 och ingår i Stina Aronsons modernistiska projekt. I denna text skriven för scenen undersöker och utmanar Aronson normerna kring såväl dramagenren som kvinnorollen. Under våren 2009 turnerade Riksteatern med sin uppsättning av pjäsen, i samarbete med Rosenlarv förlag.

Feberboken utgavs första gången 1931, och publiceras nu med ett förord av Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap.Feberboken, som skrevs av Stina Aronson under pseudonymen Mimmi Palm, kan ses som ett modernistiskt manifest. Liksom för de svenska manliga modernisterna, primitivisterna, är litteraturen för Aronson en livsinställning snarare än en litteraturinställning. Det handlar om livet, och den komplicerade kärleken till den yngre författaren Hugo. Undertiteln, stoffet till en roman, beskriver boken väl. Med dagboksanteckningar, brev, längre fragment och korta brottstycken kombinerar Aronson en poetisk ton med bitska betraktelser. Och trettiotalets början känns plötsligt alldeles intill. Aronson har hittills mest uppmärksammats för den senare delen av sitt författarskap och då framför allt för romanen Hitom himlen som återutgavs senast 2003. Hitom himlen brukar beskrivas som ett mästerverk där Aronson hittar hem till sitt språk via det norrbottniska landskapet. Den tidigare romanen Feberboken är ett oförtjänt bortglömt verk, där Aronson i modernistisk språkdräkt, med humorn och begäret i centrum, går i drabbning med primitivismens företrädare. Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, skriver i förordet till Feberboken att det är med kvinnorösten som den svenska modernismen blir komplex och intressant, och fortsätter: [Aronsons text] opererar med parallella spår, dels metalitterärt genom dialogen med primitivismen, och dels kroppsretoriskt genom att modigt skriva fram ett komplext kvinnligt begär." Ur Feberboken: Livsskräck (ett löjligt ord). Men jag har gissat att ordet innebar något. Jag har förstått vad det är. När böcker och ting och sång och medicin mister sin förmåga att dölja, sin förb. tjusighet. Ikväll förnimmer jag mig ungefär som askan efter ett tempel.

I övre Norrland, 'ödelandet', fann Stina Aronson (1892 ­ 1956) efter ett långt författarskap sin slutliga litterära hemvist. Romanen 'Hitom himlen' (1946), författarskapets höjdpunkt, gjorde henne till en av den tidens mest betydande författare. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ­ ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant. Med sitt lodande i en våldsam kvinnlig livserfarenhet och i mänskliga nollpunkter framstår Stina Aronson som en pionjär, en föregångare till författare som Sara Lidman, Torgny Lindgren och Elisabeth Rynell. Stina Aronson föddes 1892 i Stockholm. Hon debuterade 1921 med romanen 'En bok om goda grannar'.'Hitom himlen' var hennes nionde roman.