Susanne Ringell

"Vår outtalade deal var att du tog hand om allt och jag tog hand om dig. Vi hade båda två ungefär lika mycket att göra. Båda hade vi fullt upp. Men jag skötte bevisligen min del av dealen dåligt, för du dog. Helt plötsligt dog du ifrån mig. Och sa ingenting"En septembermorgon hittar Susanne Ringell sin man Anders död i lägenheten i Helsingfors, där de har bott tillsammans i fyrtio år. Det blir upptakten till en allt uppslukande, böljande sorg som sveper henne med sig, klär av henne skikt för skikt av glädje och efterlämnar en krypande tomhet, ett sugande svart hål. Minnena av en stor kärlek och en oändlig omsorg lindrar inte - tvärtom. Till slut är hon på bottnen, själsligt naken, fråntagen lusten att finnas till.Ringell har skrivit om ett sorgeår. Hennes språk har aldrig varit så enkelt, rått och drabbande. Men det här är också en bok om att överleva, att simma upp till ytan, att skriva igen. ”Ångesten tycker inte om vatten”, skriver Ringell. Den tycker inte heller om humor eller vännerna som omger henne. Räcker det för att rädda henne ur bråddjupet?

Hon var utomordentligt intelligent, skarpsynt och försedd med en frän humor. Hon kunde vara gapig och skränig som de mest envetna sjöfåglarna i yttersta havsbandet kring hennes älskade ö – trutar förmodligen. Men hon kunde också vara stillsam och känsligt lyssnande. Andra var minst lika intressanta som hon själv, och saknar man den öppenheten inför omvärlden kan man aldrig bli, och fortsätta vara, en riktigt bra skådespelare.Susanne Ringell skriver i brevform med värme och humor om sin djupa vänskap med den finlandssvenska skådespelaren och teaterregissören Birgitta Ulfsson (1928–2017).Susanne Ringell, född 1955, författare, dramatiker och poet bosatt i Helsingfors. Hennes senaste bok, Att avskalas ett liv, utkom 2024 på Förlaget M. På Ellips förlag har hon tidigare gett ut Tärnornas station – en drömbok (2014).

Han är en sjuåring i Småland i vedboden med svarta dörren på glänt, medan hon är tio år och hänger upp och ner i knävecken på piskställningen i förorten öster om Helsingfors. Långt senare träffas de, förälskar sig, blir ett par som delar konstnärsarbete och trerummare och har varit i Afrikas innersta.Susanne Ringell skildrar i sin nya roman hur syret inte alltid räcker till för två i ett långt konstnärsäktenskap. Men framförallt skriver hon vackert och vist om den mogna kärleken och om höstens lekar som är annorlunda, disiga och mer dröjande."I den oeldade bastun, husets kallskåp, förfars de sista jordgubbarna. Rötmånaden tar allt. Ingenting går att spara. Oh, baby, don't tell me we blew it."Språket är konkret och poetiskt som bara Susanne Ringell kan när hon skriver om förälskelse och kärlek, om sökandet efter frid, och om kroppen som vårt hem på jorden: den åldras, tvingas på cancerundersökningar, könshåren glesnar, resorna blir färre och väninnorna dör.Kroppens kalligrafi är en samling prosatexter som följer årstidernas växlingar. Tillsammans utgör de en fragmentarisk kortroman om styrkan och skönheten i det svaga, det som aldrig kan besegras, och om de viktiga döda som inte är borta.

"Och om bettlare och vägmän" utspelar sig i en klassisk badinrättning under kvinnoturen som möjliggör nakenbad. Två medelålders vänninor delar badhytt och samtalar om högt och lågt, bastun öppnar både porer och själar. En massör har mottagning i ett intilliggande rum och får höra sina vilsna kunders tankar om livet. Dan Anderssons sorgsna visa om längtan avslutar hörspelet, som också går att transponera till scenbruk.Hörspelet vann Prix Europa 2004."Svärmorstungor" är en dialog mellan två kvinnor i olika åldrar från olika länder och med olika kulturbakgrund. Det som fört dem samman under en lång tidsperiod är kärleken till en man, den enas son och den andras man. Mycket kretsar kring mat, åldrande och minne, berättelser berättas, glöms och förändrar karaktär, i en barndom som alltid består, Svärmoderns. Texten kan också spelas som scenpjäs.Pjäsen fick Boismanska priset för spelåret 2015-2016.Susanne Ringell (f. 1955) har sedan sin debut med pjäsen Edelweiss (1989) skrivit sex pjäser, ett antal hörspel och tolv böcker. För sina pjäser har hon av Svenska litteratursällskapet tilldelats Bergbomska priset för hennes arbete som dramatiker med en stark personlig profil. Hennes hörspel har fått internationell uppmärksamhet och vunnit Prix Italia och Prix Europa.

Susanne Ringell skriver noveller om Pascal. Och om Claire. Som har gått skilda vägar så de får skilda noveller. Och om ett annat vi, ett äkta par på resa. Alla fyra möts i en främmande apartemento, vars ägarinna har stuckit till Chile.Här bjuds på fotboll i sunkiga barer. Kaffeapparater. Främlingar. Begär. Apelsiner som skalas. Och London. Nåden i det lilla barnets blick. Rannsakningen som är dess förutsättning. Den goda döden. För på gräsmattan i Madeira ligger hunden med det starka hjärtat och dör. Omgiven av kärlek.Novellerna rör sig via olika öar mot en halvö.Ringell har skrivit i så gott som alla genrer men frågan är om hennes oefterhärmliga formuleringskonst och kärva livsklokhet inte kommer bäst till sin rätt i just novellen.

EN SISTA BILTUR handlar om en man och hans döende mamma, om deras gemensamma bilturer, mammans död och om mannens problem med bilen efter att maman gått bort.ANDERS LARSSON (f. 1952, Västervik) är skådespelare och författare. Han utexaminerades från Statens Scenskola i Göteborg 1979 och har sedan dess varit verksam i Finland. Han debuterade som dramatiker 1982 med Svarta stjärnor mot vitt botten och har skrivit ett tjugotal pjäser, bl.a. trilogin "Två män i ett tält" I-III för vilken han belönades med Bergbomska priset av Svenska Litteratursällskapet 2015. Larsson har utkommit med flera novellsamlingar och hans kortversion av Kalevala, "Kalevala för lata" har dramatiserats och framförts av manskör.IN TRANSIT är en monolog om att vara på väg, mellan hemma och borta, mellan land och land och om att trampa vatten i väntan på att den inre kompassens nål ska sluta darra och söka, komma till ro och peka ut en ny färdriktning över tillvarons föränderliga hav. Pjäsen är en poetisk lägesbeskrivning av en människas försiktiga men akuta längtan efter nyorientering, rymd och tilltro till livet.SUSANNE RINGELL (f. 1955) har sedan sin debut med pjäsen "Edelweiss" (1989) skrivit sex pjäser, ett antal hörspel och tolv böcker. För sina pjäser har hon av Svenska Litteratursällskapet tilldelats Bergbomska priset "för hennes arbete som dramatiker med en stark personlig profil". Hennes hörspel har fått internationell uppmärksamhet och vunnit Prix Italia och Prix Europa.

Knoppoppfestivalen av Christina Andersson Knoppoppfestivalen berättar om hur olika blommor förbereder sig för att delta i den årliga sångfestivalen för allt växande. Pjäsen innehåller många musikinslag samt en kärlekshistoria mellan en blomma och ett ogräs. De här blommorna kan munhuggas, kidnappa och dansa runt i rabatten!

Det är en lång eftermiddag någonstans i Afrika och hettan dallrar. En boaorm har dränkts men ångesten sticker upp sitt huvud. I det främmande, när ingenting händer, ställs vi infös oss själva, våra rädslor, fördomar och tillkormakommanden. Två kvinnliga turister försöker föra en dialog, men hamnar i inre monologer med sig själva och blir dessutom ständigt avbrutna av en mannlig semestersabotör. Eftermiddag är en sandig komendi, men också ett lyriskt drama.

Simma näck skildrar mötet mellan Kvinnan - en modernt splittrad människa - och Döden, som här tar sig konkret gestalt och inte alls är eller uppför sig som Kvinnan tänkt sig. Är Gud ett hem, eller har han blivit ett hembyggdsmuseum? Pjäsen är en existentiell komedi där högt krockar med lågt.