Sverker Sörlin

In a dark, climate-controlled basement room in London, some 14,000 dried plants are stored. This is the eighteenth-century herbarium of Carl Linnaeus himself, meticulously catalogued in faded folders tied with brown cotton ribbon. The plants were collected by botanists across the globe in an effort to map the worlds flora. Some have been hastily taped to the sheet, others carefully mounted and described in elegant handwriting. Some of the plants are spoils of war or trade goods, and many people sacrificed their lives to contribute to this collection. What can the Linnaean Herbarium tell us about eighteenth-century relationships to the natural world? And what stories are hiding among these pages? In this book, photographer Lena Granefelt literally illuminates herbarium sheets from two of the most significant Linnaean collections in the world, one held by the Linnean Society of London and the other by the Swedish Museum of Natural History. In the light from Granefelts flash invisible details emerge: the structure of the paper, watermarks, and notes that bring together the thoughts and observations of botanists from many different eras. Colours also re-emerge, folds and enclosed seeds become visible. This photographic documentation is accompanied by the words of Sverker Sörlin, historian of ideas, professor of environmental history and award-winning author, who examines the practicalities of plant collecting and reveals the contribution of herbaria to a revolution in knowledge about our world.

Pandemin har ställt stora delar av välfärden på sin spets, och både styrkor och svagheter har visat sig. Men vad ska vi dra för slutsatser av pandemin? Hur ska välfärden utvecklas när samhället återgår till det "normala"? I denna antologi skriver några av landets främsta experter, debattörer och författare om äldrevården, ekonomin, sjukvården, de offentliga styrsystemen och en rad andra ämnen som stått i centrum för debatten. Andra upplagan! Med nytt förord av Simon Vinge.

An in-depth look at the history of the environment.Is it possible for the economy to grow without the environment being destroyed? Will our lifestyles impoverish the planet for our children and grandchildren? Is the world sick? Can it be healed? Less than a lifetime ago, these questions would have made no sense. This was not because our ancestors had no impact on nature—nor because they were unaware of the serious damage they had done. What people lacked was an idea: a way of imagining the web of interconnection and consequence of which the natural world is made. Without this notion, we didn't have a way to describe the scale and scope of human impact upon nature. This idea was "the environment." In this fascinating book, Paul Warde, Libby Robin, and Sverker Sörlin trace the emergence of the concept of the environment following World War II, a period characterized by both hope for a new global order and fear of humans' capacity for almost limitless destruction. It was at this moment that a new idea and a new narrative about the planet-wide impact of people's behavior emerged, closely allied to anxieties for the future. Now we had a vocabulary for talking about how we were changing nature: resource exhaustion and energy, biodiversity, pollution, and—eventually—climate change.With the rise of "the environment," the authors argue, came new expertise, making certain kinds of knowledge crucial to understanding the future of our planet. The untold history of how people came to conceive, to manage, and to dispute environmental crisis, The Environment is essential reading for anyone who wants to help protect the environment from the numerous threats it faces today.

An in-depth look at the history of the environment.Is it possible for the economy to grow without the environment being destroyed? Will our lifestyles impoverish the planet for our children and grandchildren? Is the world sick? Can it be healed? Less than a lifetime ago, these questions would have made no sense. This was not because our ancestors had no impact on nature—nor because they were unaware of the serious damage they had done. What people lacked was an idea: a way of imagining the web of interconnection and consequence of which the natural world is made. Without this notion, we didn't have a way to describe the scale and scope of human impact upon nature. This idea was "the environment." In this fascinating book, Paul Warde, Libby Robin, and Sverker Sörlin trace the emergence of the concept of the environment following World War II, a period characterized by both hope for a new global order and fear of humans' capacity for almost limitless destruction. It was at this moment that a new idea and a new narrative about the planet-wide impact of people's behavior emerged, closely allied to anxieties for the future. Now we had a vocabulary for talking about how we were changing nature: resource exhaustion and energy, biodiversity, pollution, and—eventually—climate change.With the rise of "the environment," the authors argue, came new expertise, making certain kinds of knowledge crucial to understanding the future of our planet. The untold history of how people came to conceive, to manage, and to dispute environmental crisis, The Environment is essential reading for anyone who wants to help protect the environment from the numerous threats it faces today.

More world-leading research; more internationalisation; more mobility; more open access; more impact; more arts and humanities perspectives on other disciplines; more research links in teaching; we want more of most things, quite simply But how should Swedish research be organised and funded to achieve all this? The question covers numerous problems and dilemmas. What should be the distribution between major programmes and minor projects? Should research proposals be evaluated with reference to the applicants earlier achievements bibliometrically, for example or to the results expected? How much weight should be given to practical social benefits? Should assessments mainly be done by other researchers (peer review)? If so, how can they avoid spending more and more of their time evaluating other researchers? What specific role should research play in academic teaching? At universities in general? Or in politics, for that matter? Shouldnt researchers, to a higher degree, impart their results to decision-makers and the public with far greater outreach than today? Nowadays, more than half of Swedens university research is paid for by research funders outside the higher education institutions. Such funders include central government agencies, but also independent bodies. Riksbankens Jubileumsfond (RJ), the Swedish Foundation for Humanities and Social Sciences, fosters and supports research in these disciplines. This book, published to mark RJs Golden Jubilee in 2015, is an attempt to think ahead on issues concerning the future of research.

Norden fem självständiga länder i Europas nordvästra hörn. Det är det hårda Norden. Men det finns också ett mjukt Norden, som är en ideologisk och medial konstruktion, inte sällan med kommersiella förtecken. Det handlar om jämlikhet, tillit, kort distans till makten, inklusivitet, flexibilitet, kärlek till naturen, luthersk arbetsetik samt sparsmakad och ljus estetik. Vi häruppe är inte så lite övertygade om de egna lösningarnas universella förträfflighet. Men varför är de tre baltiska länderna inte med i gemenskapen? Har det med den svenska stormaktstiden att göra, med arvet efter Sovjettiden eller med något annat? I regionernas Europa kan det också finnas plats för ett fördjupat nordiskt samarbete kanske rentav en politisk union? Det finns argument både för och emot. En ännu svårare fråga är vad som är nordiskt. Handlar det om historia, nutidskultur eller samhällsekonomi? Vad har vi gemensamt som skiljer oss från omvärlden? Kanske mer än vi tror. Eller möjligen tvärtom. Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2011/2012, Ett nordiskt rum, vrider och vänder på Norden. Årsboken utsträcker det nordiska i sydöstlig riktning, men undersöker också den exotiska periferin norr om norr. Med stora övergripande penseldrag, både historiskt och i nutid, och med nedslag i belysande detaljer målas ett nordiskt rum upp som är på en gång välbekant och helt nytt. Författare: Andres Andresen Peter Aronsson Nicholas Aylott Stuart Burch Inger Damsholt Björn Fjæstad Lizette Gradén Norbert Götz Jonas Harvard Karl Magnus Johansson Lisbeth Lewander Pärtel Piirimäe Valters Scerbinskis Kadri Simm Sverker Sörlin Sanna Turoma Gunnar Wetterberg Susanne Österlund-Pötzsch

Snö är Sverker Sörlins återkomst till det breda populärvetenskapliga berättandet i en tid när världen smälter. "Årets fynd." Dagens Nyheter "Sverker Sörlin är en av våra stora fackboksförfattare." SVT Kulturnyheterna "Populärvetenskapligt berättande när det är som bäst." Barometern "Gnistrande, imponerande, fullkomligt superb" Sveriges Radios Naturmorgon "Kunnigt, ivrigt och nästan aktivistiskt – Snö tar fram det bästa hos människan." Västerbottenskuriren "Vid läsning av en magnifik bok, som idéhistorikern och författaren Sverker Sörlins Snö. En historia, är det som om världen runt omkring upphör att existera. För läsaren finns bara boken. Det är nästan som att bli insnöad, i en tyst och trygg värld." BTJ, som ger Snö 5 av 5 i betyg. "Sverker Sörlin väcker Snöängeln inom oss med sin bok. Vinterns läsning helt enkelt." Norrbottenskuriren "Han är ett slags snöns Jeanne D Arc, en härförare och bundsförvant till oss som aldrig upphört att förtrollas av de vita flingorna / / jag blir snabbt bergtagen." Svenska Dagbladet En berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen. Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var. Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. En bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar – om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten. Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är Snö: En historia en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä. Sverker Sörlin är idéhistoriker och prisad författare. Han är också internationellt framstående professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, och en omtyckt folkbildare.

Snow. A single word, for an infinite variety of water formulations, frozen in air. The study of snow is physics, chemistry, meteorology, anthropology, geography, poetry and art. It is hope – annually renewed. And it is history, too. Earth saw its first snowfall 2.4 billion years ago. The world's oldest skis, made by hand five thousand four hundred years old, pre-date the pyramids of ancient Egypt. To humanity, snow has variously been an ally and an adversary; an inspiration to countless artists and a place of breathtaking tragedy and survival. But it’s always been there. And now it is melting. In 1927, the snow was already more than nine metres deep on Japan's Mount Ibuki when a remarkable 230cm fell in 24 hours, bringing about the greatest depth of snow - 11.82m - ever recorded. Yet it is a fact today that, ironically not only has this mountain's resort been forced to close due to lack of snow, most people in the world have never been near snow: never felt the soft crunch of snow underfoot, never held snow to see it melt in their hands, let alone stood on a pair of skis. As the seasons lose their rhythm, and whole landscapes risk vanishing, shrinking too our planet's ability to reflect sunlight, Swedish environmentalist Sverker Sörlin urges that we take the time to look - really look - at what it is we’re losing, in all its multifaceted wonder. And to question, what comes next?

Folkbildning har varit en av de starkaste sammanhållande krafterna i det svenska samhället. Den förenade bildningens frigörande kraft med ansvar, ordning och gemensamma värden samlade människor över politiska, sociala och kulturella gränser. Genom sina pedagogiska metoder har folkbildningen stärkt tillit, samarbetsförmåga och ett gemensamt kunskapskapital hos unga och gamla, oavsett bakgrund. Idag, när folkbildningens roll ifrågasätts och försvagas, ser vi konsekvenserna i form av minskad läsning, ökade motsättningar och osäkerhet kring demokrati, kunskap och samhällsvärden. I Till folkbildningens försvar belyser Sverker Sörlin folkbildningens rika historia, kritiska betydelse för framtiden samt hur vi kan säkerställa dess fortsatta existens.

En gång förstod vi kulturen som det högsta goda i en modern människas liv. Det som gav mening bortom vardagens slit och upprepning. Nu är vi någon helt annanstans. Sverker Sörlin undersöker i denna nyskrivna essä hur vi kan återupprätta kulturens värde. För vad händer när makten och marknaden visar sig sakna de förmågor som ger mening åt våra liv?

Snow. A single word, for an infinite variety of water formulations, frozen in air. The study of snow is physics, chemistry, meteorology, anthropology, geography, poetry and art. It is hope – annually renewed. And it is history, too.Earth saw its first snowfall 2.4 billion years ago. The world's oldest skis, made by hand five thousand four hundred years old, pre-date the pyramids of ancient Egypt. To humanity, snow has variously been an ally and an adversary; an inspiration to countless artists and a place of breathtaking tragedy and survival. But it’s always been there. And now it is melting.In 1927, the snow was already more than nine metres deep on Japan's Mount Ibuki when a remarkable 230cm fell in 24 hours, bringing about the greatest depth of snow - 11.82m - ever recorded. Yet it is a fact today that, ironically not only has this mountain's resort been forced to close due to lack of snow, most people in the world have never been near snow: never felt the soft crunch of snow underfoot, never held snow to see it melt in their hands, let alone stood on a pair of skis.As the seasons lose their rhythm, and whole landscapes risk vanishing, shrinking too our planet's ability to reflect sunlight, Swedish environmentalist Sverker Sörlin urges that we take the time to look - really look - at what it is we’re losing, in all its multifaceted wonder. And to question, what comes next?

Sne er en fortælling om sneen inden i os, men også om den sne, der beskytter verden. Bogen handler om, hvad sneen engang var. Den handler om at blive blændet, når alt er stille, og ikke at se eller høre noget, når det stormer. Det er en bog om urfolksjægere og vinterkrigere, om den sne, vi leger i, og om den sne, der er blodig alvor – om alpine pister, Vasaløbets spor og verdens ældste ski, fundet i det nordlige Sverige. Via eventyr, den lille istids renæssancemalere og japanske fysikere er det en fortælling om sneen som forbundsfælle og modstander, lige så meget poetisk idéhistorie som personligt essay. Bogen er bred, populærvidenskabelig fortællekunst i en tid, hvor verden smelter. Sverker Sörlin, født 1956, er forfatter, idéhistoriker og en af Sveriges fremmeste folkeoplysere, ansat som professor i miljøhistorie ved Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han er verdens mest citerede forsker på sit område og har forsket i Berkeley, Princeton og universitetet i Cambridge. Blandt hans mere end 40 bøger er der populærvidenskabelige bestsellere, akademiske titler og personlige essays om alt fra klimaforandringer og Charles Darwin til nationalisme og langrend på ski. For tobindsværket Världens ordning og Mörkret i människan modtog han den fornemme svenske litteraturpris Augustprisen i 2004.

Dette er en kjærlighetserklæring til snøen fra den prisbelønte forfatteren Sverker Sörlin, en personlig og idéhistorisk bok om hva snøen er og hva den betyr for oss. Om engler i snøen, snøballkrig og vinteridrett - og om snøsorg.Gjennom de siste 50 årene har mengden snø på den nordlige halvkule blitt nesten halvert. Det forandrer oss og hvordan vi oppfatter oss selv. I Skandinavia har vi alltid vært vinterfolk, skriver den svenske idéhistorikeren Sverker Sörlin i Snø. Forfatteren tar oss med til sin barndoms Västerbotten og Lappland, til skiturer i Rondane og med avstikkere til litteraturen, vitenskapen, idretten og mytologien. Snøen representerer håp, forvandling og fornyelse. Hvem blir vi uten den? Denne poetiske og opplysende fortellingen, som både er et personlig essay og bred populærvitenskapelig historie, gir nye innsikter i livet i kulda i en verden som sakte smelter.

This unique history examines global environmental governance through the lens of Stockholm, which has played an outsized role in shaping its development. Fifty years before Greta Thunberg started her School Strike for Climate, Swedish diplomats initiated the seminal 1972 U.N. Conference on the Human Environment that propelled Stockholm to the forefront of international environmental affairs. Stockholm has since become a hub for scientific and political approaches to managing the environmental and climate crisis. Utilizing archival materials and oral histories, Sörlin and Paglia recount how, over seventy years, Stockholm-based actors helped construct the architecture of environmental governance through convening decisive meetings, developing scientific concepts and establishing influential institutions at the intersection of science and politics. Focusing on this specific yet crucial location, the authors provide a broad overview of global events and detailed account of Stockholm's extraordinary impact. This title is also available as Open Access on Cambridge Core.

Det här är en berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen. Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var. Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten. Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är det en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä. Snö är Sverker Sörlins återkomst till det breda populärvetenskapliga berättandet i en tid när världen smälter.Sagt om boken:"Gnistrande, imponerande, fullkomligt superb" Sveriges Radios Naturmorgon"För alla som älskar snö är den årets fynd." Fredrik Sjöberg, Dagens Nyheter"Kunnigt, ivrigt och nästan aktivistiskt Snö tar fram det bästa hos människan." Lena Kjersén Edman, Västerbottenskuriren"Vid läsning av en magnifik bok, som idéhistorikern och författaren Sverker Sörlins Snö. En historia, är det som om världen runt omkring upphör att existera. För läsaren finns bara boken. Det är nästan som att bli insnöad, i en tyst och trygg värld." BTJ, som ger Snö 5 av 5 i betyg."Sverker Sörlin väcker Snöängeln inom oss med sin bok. Vinterns läsning helt enkelt, med eller utan ett ljuddämpande snötäcke utanför fönstret." Maria Söderberg, Norrbottenskuriren "Sverker Sörlin är en av våra stora fackboksförfattare [och] lyckas i Snö skapa den där lätt magiska känslan när oväntade saker kopplas samman till något större." Johan Scheele, SVT Kulturnyheterna"Han är ett slags snöns Jeanne D Arc, en härförare och bundsförvant till oss som aldrig upphört att förtrollas av de vita flingorna / / jag blir snabbt bergtagen." Erika Hallhagen, Svenska Dagbladet"Populärvetenskapligt berättande när det är som bäst." Barometern

"När idéhistorikern Sverker Sörlin med sitt klartänkt poetiska anslag tecknar begreppets historia står det dock klart att antropocen har en annan och mer djupgående innebörd än den strikt geologiska; en som i grunden är existentiell." - Expressen "Det är kanske den största förtjänsten med Sörlins bok: att den inte bara introducerar ett omstritt begrepp, utan initierat och nyanserat redogör för ett så stort spektrum av positioner, idéhistoriska bakgrunder, argument och idéer." - Aftonbladet "En tät och alldeles nödvändig vetenskapshistorisk bok om vår nya tidsålder. Det är inte främst en bok om det vi kallar miljöförstöringen eller klimatpåverkan, utan en bok om hur människan har tänkt och tänker på jorden och sin plats på den." - DN "Sörlin skriver lysande om antropocen" - Arbetarbladet Hösten 2016 sammanträder världens ledande geologer i Kapstaden. En grupp experter lägger fram de slutliga bevisen för att världen behöver ett nytt namn för en ny tid. Ett av bevisen är resterna av radioaktivitet från provsprängningarna efter andra världskriget, ett annat spridningen av plast och sot. Efter 12 000 år under Holocen är det dags för Antropocen, människans tidsålder. En stor händelse i planetens historia. Ska vi glädjas åt eller förskräckas av att människan nu bevisligen satt sina outplånliga spår på planeten? Sverker Sörlin är en av världens ledande miljöhistoriker och han har följt diskussionerna noga bland geologerna. I den här essän ger han den första samlade beskrivningen av Antropocen, vår nya tidsålder.

Berättelsen om den stora gröna omställningen är vacker, men den scen där pjäsen spelas är bräckligare än på mycket länge. För det är vad vi bör se en större berättelse om världen som utspelas i ett koncentrerat format i norra Sverige. Det är en berättelse som angår oss alla.SVERKER SÖRLIN Under industrialiseringen antog Norrland bilden av ett framtidsland . Folk skulle flytta till den nya storindustriella provinsen, näringslivet skulle blomstra och rikedomarna skulle spridas över Sverige. Det var inte första gången Norrland spelade denna roll och inte heller den sista. År 1988 publicerades idéhistorikern Sverker Sörlins numera klassiska bok Framtidslandet för första gången. Här redogör han för visionerna, de skiftande intressena de vetenskapliga, turistiska och exotiska som omgärdade exploateringen av de norra regionerna under industrialiseringen. Nu vänds blickarna åter norrut med planer på en rekordstor exploatering av Norrlands naturresurser i och med det Nya Gröna Norrland . Boken är sedan länge slutsåld och återpubliceras här i en reviderad utgåva med förord av journalisten Po Tidholm samt ett nyskrivet efterord av Sverker Sörlin.

Bildning har varit ett centralt begrepp för det moderna framstegets tidevarv – en väg för den enskilda människan att lära och växa alltsedan 1700- talets upplysning. Den gör att vi kan överskrida de begränsningar som ryms i nation, kön, religion, etniskt ursprung eller andra identiteter. Bildning har blivit än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar. Vi har mer kunskap än någonsin – men vi vet allt mindre tillsammans.Boken har därför ett nästan provocerande angeläget ärende: Det behövs en uppdaterad förståelse – en bildning om det som angår oss alla och som gör oss friare och samhällen säkrare.Sverker Sörlinär idéhistoriker och författare. Sagt om boken:"Med övertygande argumentation, personligt tilltal och med belysande historiska, filosofiska och kulturella referenser, pekar han [Sörlin] på behovet av en vitaliserad förståelse för den allmänna bildningens nödvändighet, allt för att motverka politiskt auktoritära krafters kunskapsfientlighet och undergrävande av samhälleliga institutioner."Martin Lagerholm, BTJ-häftet nr 8, 2020