Tobias Dahlkvist

Minnen är vittnesmål från det förflutna och grundstenar för nuet. August Strindberg använde sitt liv som källa för sitt kreativa skapande. Det är ofta svårt att skilja hans liv från hans fiktion. På liknande sätt formas vår förståelse av Strindbergs verk mot bakgrund av våra egna liv. Den tjugoandra internationella Strindbergskonferensen hölls i Kungl. Vitterhetsakademiens lokaler i Stockholm 2023. Tjugo bidrag från konferensen har samlats i denna volym. Några av de frågor som behandlas är historiska influenser i Strindbergs dramatik, minne och melankoli, minne och glömska, faderskap samt Strindbergs betydelse utanför Sverige. Åter visar sig hans liv och verk vara en nästan outtömlig källa för nya perspektiv på författarskapet. * * * The 22nd International Strindberg Conference took place in Stockholm at Kungl. Vitterhetsakademien from 31 May to 1 June 2023, centred around the theme “Strindberg and Memory” (Strindberg och minne). More than 40 scholars and translators hailing from various European countries (France, Germany, Greece, Italy, Lithuania, Poland, Romania, Russia, Spain, Sweden, Switzerland ), as well as from the USA, participated in the event. Over two intense conference days, 28 papers were presented, of which 20 are included in this volume. The topics covered in the presentations varied, ranging from the analysis of different themes in Strindberg’s work to the significance of translations. Scholars shared their experiences of working with Strindberg’s plays and explored his influence on other authors. Yet again, Strindberg’s work proved to be a remarkable source of inspiration for discussions and reflections encompassing both present and past ideas and concepts.

Mathilda Malling (1864–1942, f. Kruse) växte upp på den skånska landsbygden men företog redan tidigt resor ut i Europa där hon också blev bekant med den moderna litteraturen. Inspirerad av författare som Baudelaire, Flaubert och bröderna Goncourt började hon själv att skriva, under pseudonymen Stella Kleve. Debuten Berta Funcke sågades av en närmast enig svensk kritikerkår. Denna lika förföriskt sinnliga som melankoliskt kvalmiga dekadensroman om en uttråkad och vällustig ung kvinna uppfattades vara ett alster närt av en sjuklig fantasi. Föreliggande utgåva innehåller även ett efterord av Tobias Dahlkvist om Berta Funcke i en pessimistisk idétradition.

Hur dystert Ciorans tänkande än kan tyckas vara, leder hans reflektioner över tillvarons grundvillkor inte fram till något försök att bevisa tillvarons meningslöshet, utan handlar snarare om att använda svärtan, som reflektionen över existensens grundvalar inrymmer, som ett redskap för att väcka kärleken till livet. Sönderslitning (1979) är ett karaktäristiskt verk. I en blandning av essäistik och aforistik får vi ta del av en serie reflektioner över hans återkommande teman: historien och Västerlandets förfall, självmordets lockelse, sömnlöshetens prövningar, den moderna akademiska filosofins värdelöshet, framhållen i jämförelser med Buddha, några kristna helgon och ett litet antal tänkare som Pascal, Marcus Aurelius och Epikuros. Stilen är sedvanligt kristallklar, helt skyende all fackfilosofisk terminologi. Idéhistorikern Tobias Dahlkvist, författare till flera böcker om pessimismens historia, däribland Eremiten i Paris: Emil Cioran och pessimismen som levnadskonst (2013), har försett boken med ett initierat efterord. "Detta är Cioran-högtid. Detta är en bok som självklart bör stå bland de få som finns till hands bredvid sängen (där också en handfull andra centrala verk av andra författare finns)." - Thomas Nydahl, NYDAHLS OCCIDENT.

Paul Rée (18491901) är idag mest känd som en av Friedrich Nietzsches vänner, och i någon mån lärjunge. Här presenteras för första gången hans eget tänkande på svenska. Detta i form av hans Psykologiska iakttagelser (1875). Boken består av ett stort antal aforismer och »Essä om fåfängan«. Tobias Dahlkvist har översatt Rée och skrivit ett omfattande efterord som inte bara beskriver Rées tänkande och relation till Nietzsche utan också hans plats i den större tankeströmningen av pessimistisk filosofi.

Emil Cioran (19111995), vanligen bara Cioran, var en rumänskfödd författare som skrev sitt huvudsakliga verk på franska. Hans konsekventa pessimistiska filosofi som oftast läggs fram i aforismer är en inbjudan att se på världen utan skygglappar, att stoiskt närma sig döden och intigheten. Ciorans förnekelse, hans non serviam, framstår inte bara som otidsenligt utan nästan antikt. Om olägenheten i att vara född utkom ursprungligen 1973 på franska och översattes 1986 till svenska av poeten Lasse Söderberg. Bokförlaget Faethon ger samtidigt ut tre verk av Cioran, alla med nyskrivna efterord av idéhistorikern och Cioranforskaren Tobias Dahlkvist.

Emil Cioran (1911 1995), vanligen bara Cioran, var en rumänskfödd författare som skrev sitt huvudsakliga verk på franska. Hans konsekventa pessimistiska filosofi som oftast läggs fram i aforismer är en inbjudan att se på världen utan skygglappar, att stoiskt närma sig döden och intigheten. Ciorans förnekelse, hans non serviam, framstår inte bara som otidsenligt utan nästan antikt. Historia och utopi utkom ursprungligen 1960 på franska och översattes 1992 till svenska av Jon Milos, som också var bekant med Cioran.Boken utlägger Ciorans historie-filosofiska tankar kring världens politiska tillstånd.Bokförlaget Faethon ger samtidigt ut tre verk av Cioran, alla med nyskrivna efterord av idéhistorikern och Cioranforskaren Tobias Dahlkvist.

En ung läkare kallas sent till en dödsbädd. Ute i natten möter han sedan en gammal studievän på väg till en hemlig sammankomst. Han följer med, men avslöjas och varnas för att berätta vad han sett under natten. Händelsen framtvingar en konfrontation med hustrun och ett pärlband av förtryckta begär, hemliga passioner och erotiska fantasier framträder. Men var går gränsen mellan fantasi och verklighet, och vad är det som döljs bakom de masker som bärs? Arthur Schnitzlers kortroman utkom som bok 1926 och speglar hela den rika tankevärld vars rötter återfinns i sekelskiftets Wien. I översättning av Ulrika Wallenström och med ett efterord av idéhistorikern Tobias Dahlkvist.