Tuomas Tepora

Det finns få personer i Finlands historia som är lika intressanta, upprörande och irriterande som Gustaf Mannerheim. Denna mytomspunna krigshjälte, befälhavare, aristokrat och kosmopolit har gång på gång satts på piedestal och också plockats ner från den. Mannerheims förmåga att röra upp stora känslor illustreras av de häftiga kontroverser som omgärdat statyerna av honom och filmerna om honom. Historikern Tuomas Tepora reder ut bilderna av Mannerheim och orsakerna till den enorma personkult som har byggts kring honom. Men vem har skapat myten och varför? Politiska personkulter har förknippats med diktaturer, men hur används känslor och bilder för att styra demokratier? TUOMAS TEPORA är historiker vid Tammerfors universitet och docent i finsk och nordisk historia vid Helsingfors universitet.

Det finns få personer i Finlands historia som är lika fascinerande, upprörande och irriterande som Gustaf Mannerheim. Denna mytomspunna krigshjälte, överbefälhavare, aristokrat och kosmopolit har gång på gång satts på piedestal - och ryckts ner igen.I Mannerheim. Hjälte och antihjälte reder historikern Tuomas Tepora ut myterna kring Mannerheim från inbördeskriget 1918 fram till i dag. Vem står bakom den enorma personkulten och varför ser den inget slut? Tepora visar hur den historiska Mannerheim vävs ihop med den fiktiva Mannerheim - som i sin tur får representera allt från den stora statsmannen och krigshjälten till den misslyckade maken, finsmakaren och kolonialisten, kryddat med sexuellt färgade spekulationer. Bilden av Mannerheim lever sitt eget liv och skiftar i takt med tiden och behoven. Mannerheims förmåga att röra upp stora känslor illustreras med de häftiga kontroverser som följt i spåren på olika film- och statyprojekt.Boken pejlar Mannerheimkultens samhälleliga betydelse på ett tankeväckande sätt. Politiska personkulter förknippas ofta med auktoritära regimer, men grogrunden finns också i öppna samhällen. Några sådana exempel är personkulterna kring franska Charles de Gaulle, amerikanska Abraham Lincoln och svenska Olof Palme. Hur och när utnyttjas känslor och föreställningar för att styra demokratiska samhällen?

”Jossakin korkeuksissa lähellä Jumalaa ja Jeesusta”Harva henkilö Suomen historiassa elähdyttää, kiinnostaa, raivostuttaa ja ärsyttää yhtä paljon kuin Gustaf Mannerheim. Tämä mielikuvien myyttinen sotasankari, päälahtari, menneen ajan aristokraatti ja kosmopoliitti sekä seksualisoitu suurmies on nostettu jalustalle yhä uudestaan - ja myös vedetty alas sieltä.Historioitsija Tuomas Tepora perkaa Sankari ja antisankari -teoksessaan Mannerheimista luotuja mielikuvia ja syitä siihen, miksi hänen ympärilleen on rakentunut valtava henkilökultti. Ketkä myyttiä rakentavat ja mitä tarkoituksia varten? Mannerheimin kykyä nostattaa suuria tunteita ilmentävät kirjassa esiteltävät patsashankkeisiin ja elokuviin liittyneet rajut kohut.Teos luotaa kiinnostavalla tavalla Mannerheim-kuvan yhteiskunnallista merkitystä. Poliittiset henkilökultit on totuttu liittämään autoritäärisiin hallintoihin, mutta miten tunteita ja mielikuvia hyödynnetään demokraattisten yhteiskuntien hallinnassa?

Efter vinterkriget blev drygt 400 000 finländare evakuerade och omplacerade inom landets nya gränser. Det krävde radikala åtgärder av staten och en beredskap för stora uppoffringar av befolkningen. Fredsvillkoren efter fortsättningskriget innebar en upprepning av situationen. Omplaceringen av de evakuerade skapade också spänningar som färgades av politiska ideologier, krigstida rädslor och framtidsvisioner. Ett utlopp för dessa spänningar blev språkfrågan. Den svenskspråkiga pressen skrev alarmistiskt om en finskspråkig ”invasion” som hotade språkminoritetens kultur. En del finskspråkiga debattörer tyckte å sin sida att blotta manifestationen av en sådan oro hotade den nationella enigheten. De krigstida linjedragningarna har fortsatt verka fram till vår tid. Till exempel missuppfattningen om att de svenskspråkiga områdena och människorna i dem inte skulle ha burit sitt ansvar för de evakuerades bosättning lever vidare än i dag. Den här boken berättar om hur språkfrågan blev en central politisk kamp, och hur mötet mellan de evakuerade och lokalbefolkningen utföll i de svenskspråkiga områdena.