Ulla Meyer Gabrielsson

Ailton Krenak (f. 1953) är en av Brasiliens mest kända tänkare. Hans aktivism bidrog till att landets konstitution 1988 fick ett kapitel om urfolkens rätt till sina landområden. Därmed skyddas livsviktiga ekosystem i Amazonas mot exploatering, även om attackerna mot skogen och floderna fortsätter. Krenaks civilisationskritik riktas mot en tidsålder som ständigt accelererar tiden och ett kapitalistiskt system som drivs av ständig tillväxt och exploatering. Alternativet är en vändning med en helt annan syn på människan och hennes plats i naturen. Konsten att mötas visar vägen mot en värld av affektiva allianser, mångfald och återskogning. Urtida framtid. Hälsningar till floderna: Ur en urtida, ursprunglig tid kom en bild till mig. Jag såg sju eller åtta barn som färdade på en flod i en kanot. Barnen paddlade i taktfast rytm och deras åror snuddade lätt vid vattenytan, lugnt och harmoniskt. De levde i en barndomskänsla som deras stam Yudja-folket har gett ett namn: att leva nära den arkaiska tiden. Floderna, dessa varelser som har levt och formats i så många olika världar, talar till mig och säger att om vi kan tänka oss en framtid så är den urtida, eftersom den redan är här. Och jag tror att alla varelser som vi kan föreställa oss som framtida är våra samtida reskamrater, även de som är oförglömliga och kommer från förr i tiden. För tidens gång blir till sist en distraktion, om vi vill göra inkännande observationer av planeten. Men eftersom vår planet är Pacha Mama och saknar gränser, så spelar det ingen roll om vi befinner oss över eller under Rio Grande; vi är överallt, eftersom våra förmödrar och förfäder, floderna-bergen, existerar i allt. Ailton Krenak

Gwen Raverat (1885-1957) kom från akademikerfamiljen Darwin i Cambridge. Hon var äldsta dotter till astronomen George Darwin, Charles Darwins son. Som ung flicka blev hon passionerat intresserad av teckning och konst. På 1910-talet ingick hon i en litterär och musikalisk grupp som bestod av unga människor med en bohemisk, fri livsstil som hade kontakt med Virginia och Vanessa Stephens (senare Woolf och Bell) i London, som bildade Bloomsbury-gruppen. Gwen fick så småningom som en av få kvinnor en plats vid den kända konstskolan The Slade i London och där mötte hon sin blivande man Jacques Raverat. Hon levde under 1920-talet i England och Frankrike, bl a som vänner till André Gide och Virginia Woolf. Gwen Raverat kom att bli en av Storbritanniens främsta grafiker under 1900-talet. Hon ägnade sig trägravyr, en äldre teknik, som fick en renässans under 1920-talet tack vare hennes och andra konstnärers insatser. Under 1930-talet illustrerade hon böcker och var konstkritiker i den feministiska tidskriften Time and Tide. Hennes personliga liv var dramatiskt, men hon återkom alltid till sin konst som en mittpunkt i ett växlande liv. I den här biografin går författaren och konstnären Ulla Gabrielsson i Gwen Raverats fotspår i staden Cambridge och i det engelska slättlandskapet i East Anglia, Östangeln. Parallellerna mellan då och nu är många och Gwens bilder ger upphov till personliga associationer kring himlen som ett landskap i sig, kring Cambridge som rockgruppen Pink Floyds vagga och här ställs frågor om vår tid, antropocen, konst och aktivism, och vad eskapism i konsten kan tänkas vara. Boken är rikt illustrerad med trägravyrer av Gwen Raverat.