Félix Guattari

Anti-Oidipus on kiistämättä yksi 1900-luvun merkittävimpiä filosofisia teoksia ja moderni klassikko. Kirjassa yhdistyvät omaperäisellä tavalla Gilles Deleuzen kehittelemä eron filosofia ja Félix Guattarin pyrkimys kyseenalaistaa perinteinen tulkintakeskeinen psykoanalyysi. Jos Freud käsittää tiedostamattoman teatteriksi, jonka esitykset psykoanalyytikon on paljastettava ja tulkittava, Deleuzelle ja Guattarille tiedostamaton on pikemminkin tehdas: se on kone, joka tuottaa niin henkilöyden kuin henkilön halun kohteetkin. Anti-Oidipuksessa skitsofrenia on keskeinen ongelma sekä filosofisesti että poliittisesti. Ensinnäkään perinteisen psykoanalyysin keinot eivät kykene käsittelemään skitsofreniaa. Toiseksi skitsofrenia on Deleuzen ja Guattarin mukaan elimellisessä yhteydessä kapitalistiseen tuotantotapaan. Alun perin vuonna 1972 ilmestynyt Anti-Oidipus on inspiroinut 50 vuoden ajan lukuisia yhteiskunnallisia liikkeitä ja kumouksellista ajattelua.

Felix Guattari (1930-1992) has for too long been in the shadow of his illustrious collaborator, Gilles Deleuze. Ecopsophy permits not only the chance to witness the dazzling mind that formed a foundational part of those extraordinary collaborations, but also the opportunity to grasp the extent to which Guattari’s own philosophical project deserves to be considered in its own right. Ecopsophy is an essential complement to both Guattari’s Chaosmosis and The Three Ecologies, as it transforms the ecological into an assemblage of connectivity between aesthetics, creativity and machinic subjectivity that produces a new paradigm for a more ethical and ecologically aware world. It is the most accessible of Guattari's writings and the editor of this collection - Stephane Nadaud - has organized the materials in a manner that not only makes new connections accross Guattari's oeuvre but also addresses contemporary disciplinary concernsEnglish translations of Chaosmosis and The Three Ecologies have laid the foundation for a bona fide field of Guattari Studies, but the third key part of the triad – Ecosophy – was always notable for its absence. By introducing Ecosophy to an English-speaking audience, for the first time, it is possible to tie the first two books together – creating a hybrid chaosmosis of ecology that fully fuses the finite into the infinite, the human and non-human into their immanent becomings.

Felix Guattari (1930-1992) has for too long been in the shadow of his illustrious collaborator, Gilles Deleuze. Ecopsophy permits not only the chance to witness the dazzling mind that formed a foundational part of those extraordinary collaborations, but also the opportunity to grasp the extent to which Guattari’s own philosophical project deserves to be considered in its own right. Ecopsophy is an essential complement to both Guattari’s Chaosmosis and The Three Ecologies, as it transforms the ecological into an assemblage of connectivity between aesthetics, creativity and machinic subjectivity that produces a new paradigm for a more ethical and ecologically aware world. It is the most accessible of Guattari's writings and the editor of this collection - Stephane Nadaud - has organized the materials in a manner that not only makes new connections accross Guattari's oeuvre but also addresses contemporary disciplinary concernsEnglish translations of Chaosmosis and The Three Ecologies have laid the foundation for a bona fide field of Guattari Studies, but the third key part of the triad – Ecosophy – was always notable for its absence. By introducing Ecosophy to an English-speaking audience, for the first time, it is possible to tie the first two books together – creating a hybrid chaosmosis of ecology that fully fuses the finite into the infinite, the human and non-human into their immanent becomings.

Kirja sisältää filosofi ja psykoanalyytikko Félix Guattarin teokset Kolme ekologiaa ja Kaaosmoosi.

Vad är filosofi? både ställer och besvarar frågan om vad den filosofiska verksamheten innebär. Det är en skapande verksamhet, där det som skapas är unika begrepp. Filosofen Gilles Deleuze och psykoanalytikern Félix Guattari svarar även på hur detta begreppsliga tänkande skiljer sig från - och samtidigt interagerar med - andra former av skapande, såsom konsten och naturvetenskapen. Vad är filosofi? utgör kulmen på samarbetet mellan Deleuze och Guattari, efter de tidigare böckerna Anti-Oidipus, Tusen platåer och Kafka - för en mindre litteratur. Boken är inte bara en pedagogisk analys och förklaring av vad begreppsligt tänkande innebär, utan också en kraftfull uppmaning att skapa nya begrepp; att skapa ett filosofiskt tänkande för samtiden och framtiden. När den gavs ut 1991 skrev filosofen Didier Eribon att "det är en oerhört stor bok ... en av dessa sällsynta böcker som får oss att betrakta saker och ting på ett annat sätt ... den kommer mycket snart att bli en klassiker." Det blev den också, inte bara inom den akademiska filosofin, utan i en betydligt bredare teoretisk och kritisk bemärkelse. "För att svara på frågan krävs alltså något annat än en filosofi eller mer eller mindre vaga föreställningar om tänkandet i allmänhet: det som behövs är en utredning av vad filosofi är och gör, inifrån den filosofiska aktiviteten". (Ur Fredrika Spindlers förord.) Boken är översatt från franska av Rikard Johansson, Fredrika Spindler & Sven-Olov Wallenstein.

Denne eiendommelige, 500-siders lange blanding av filosofisk avhandling og pamflett stilte på en uærbødig og provoserende måte spørsmål ved svært mange ting som den intellektuelle "avantgarde" på den tiden tok for gitt om psykoanalyse, politikk og samfunnsteori. I løpet av kort tid hadde boken solgt i over ett hundre tusen eksemplarer. Det skulle imidlertid vise seg ikke å være noe typisk intellektuelt motefenomen, for de perspektivene som her for første gang fikk et stort publikum, skulle komme til å bli videreutviklet og utdypet av de to forfattere i en rekke bøker i de etterfølgende år. I de siste årene har interessen for Deleuze og Guattaris tekster bare vist seg å tilta. Det er et stort antall engasjementer og faglige orienteringer som krysses og "flyter sammen" i Anti-Ødipus: psykoanalyse og institusjonsanalyse, revolusjonær politikk og samfunnsteori, litteratur, filosofi og subjektteori, og sist, men ikke minst diskusjonen rundt det strukturalistiske eller semiologiske tegnbegrepet. Anti-Ødipus innfører revolusjonær anti-autoritær politikk i psykoanalysen, og psykoanalytisk tenkning i den revolusjonære politikken. Dette må nødvendigvis føre til endringer både i psykoanalyse og i revolusjonær politikk. Deleuze og Guattari legger avgjørende vekt på at psykoanalysen må befris fra sin fiksering på kjernefamilien og dens orden av ideologiske "bilder" med utgangspunkt i ødipuskomplekset, og må åpnes mot det omgivende sosiale og politiske feltet. Den revolusjonære politikken må på sin side erkjenne at alt ikke er avgjort ut fra de "objektive klasseinteresser". Vel så viktig er de ubevisste "begjærsinvesteringer" som på tross av "objektive interesser" holder folk bundet til undertrykkende instanser og formasjoner som stat, parti, familie osv. Bokens har fått en særegen aktualitet etter den siste tidens dramatiske politiske begivenheter, hvor begreper som fundamentalisme, globalisering og territorialisering er sentrale.

Molecular Revolution comprises a series of articles from radical French philosopher and psychoanalyst, Felix Guattari, originally published in two separate French editions, of 1977 and 1980 - each bearing the name Molecular Revolution. Despite this titular similarity, these texts differed wildly in form and content so as to become hardly recognizable. This translated single volume makes available in English for the first time an ensemble of pieces featuring an introduction by the editor, Stephane Nadaud, and an afterword by Janell Watson. By re-arranging and re-deploying these articles, Molecular Revolution stays true to the content of Guattari's work as both a unique version and the embodiment of the essential plurality of molecular revolutions. For Guattari, rather than a theory, molecular revolutions form a practical way of doing politics, and this volume will be essential to the full comprehension of the political force of Guattari's life and work.

Anti-Oidipus är den första delen av filosofen Gilles Deleuzes och psykoanalytikern Félix Guattaris monumentala tvåbandsverk Kapitalism och Schizofreni. Utgångspunkten är det möte mellan Freud och Marx som utmärkte 1970-talets vänsterradikala diskurs i Frankrike. Men snarare än att fördjupa och utveckla de rådande paradigmen söker Deleuze och Guattari efter en helt ny begreppsapparat, där begäret är det centrala temat. Deras oortodoxa angreppssätt och närmast berusade språkbruk bär bortom den freudianska traditionens representativa borgerliga teater, och analyserar i stället det omedvetna som en ständigt producerande fabrik där kreativa flöden leds in i begärande maskiner, där delirierna ”drömmer fram raser, kontinenter och kulturer” och där Oidipusgestalten utgör den begränsade, hämmande och totaliserande tvångströja som makten och Staten brukar för att underkasta sig all mänsklig erfarenhet och tränga bort begärets revolutionära kraft. Analysen av dessa företeelser kallar författarna schizoanalys – en både destruktiv och kreativ process som våldsamt ”avoidipaliserar” och ”avkastrerar” det moderna samhällets tvångströjor, samtidigt som den friställer begärande produktionsprocesser och upprättar molekylära flyktlinjer. Tillsammans med uppföljaren Tusen platåer har Anti-Oidipus blivit en kultförklarad klassiker inom kritisk 1900-talsfilosofi, med ett inflytande som sträcker sig över en rad akademiska discipliner och aktivistmiljöer. Genom sin experimentella stil och sin strävan att bryta med tänkandets etablerade kategorier har verket visat prov på en outsinlig förmåga att provocera och inspirera.

Throughout a large part of the 1980s, Félix Guattari, known for his collaborations with Gilles Deleuze and his experimental and groundbreaking practices in psychotherapy, decides to shift his experimental work into a different medium of artistic and creative thought practice: the world of science fiction. Part self-analysis, part cinematic expression of his theoretical work, Guattari’s screenplay merges his theoretical concepts with his passion for comic books, free radio movements, and film. So begins Guattari’s journey to write a screenplay wherein a group of squatters makes contact with a superior intelligence coming from the infinitely small Universe of the Infra-quark (UIQ). Guattari worked feverishly on his film, attempting to secure a budget, traveling to Hollywood, and enlisting the help of American screenwriter Robert Kramer. But the film would never see the light of day. Through the important archival work of artists, Silvia Maglioni and Graeme Thomson, Guattari’s script is now published here, for the first time in English.

As an analyst, philosopher and militant, Félix Guattari anticipated decentralized forms of political activism that have become increasingly evident around the world since the events of Seattle in 1999. Lines of Flight offers an exciting introduction to the sometimes difficult and dense thinking of an increasingly important 20th century thinker. An editorial introduction by Andrew Goffey links the text to Guattari’s long-standing involvement with institutional analysis, his writings with Deleuze, and his consistent emphasis on the importance of group practice - his work with CERFI in the early 1970s in particular. Considering CERFI’s work on the ‘genealogy of capital’ it also points towards the ways in which Lines of Flight anticipates Guattari’s later work on Integrated World Capitalism and on ecosophy.Providing a detailed and clearly documented account of his micropolitical critique of psychoanalytic, semiological and linguistic accounts of meaning and subjectivity, this work offers an astonishingly fresh set of conceptual tools for imaginative and engaged thinking about capitalism and effective forms of resistance to it.

Tusen platåer är den andra och avslutande delen av filosofen Gilles Deleuzes och psykoanalytikern Félix Guattaris monumentala tvåbandsverk Kapitalism och schizofreni. Precis som i del ett, Anti-Oidipus, ifrågasätts såväl strukturalismens grundvalar som den traditionella marxismen och psykoanalysen, men i Tusen platåer är författarnas teoretiska ramverk – en närmast hallucinatorisk väv av neologismer och kätterskt bruk av skilda vetenskapliga discipliner – integrerat i bokens själva form. Texten består inte av kapitel disponerade i kronologisk följd, utan av en samling ”platåer” som överlappar och interagerar med varandra och som kan läsas i vilken ordning som helst. Deleuzes och Guattaris oförsonliga kritik av dialektiskt tänkande och enhetlig systematik leder dem kors och tvärs genom historien och det mänskliga vetandet, från den ”arkaiska statens” uppkomst till lingvistikens återvändsgränder, genom den amerikanska litteraturen via zoologin och botaniken och tillbaka till nomadisk metallurgi, minoritär demografi och det epistemologiska motståndet mot ”kunglig vetenskap”. Denna mångfaldiga anordning av vitt skilda linjer och perspektiv genomsyras emellertid av en ständigt närvarande tematik: det sociala fältets förändring i förhållande till konst, vetenskap och politik. Tusen platåer är i flera avseenden ett banbrytande verk som både har citerats flitigt och upphöjts till kultstatus, men som också har rönt ett avsevärt inflytande på de senaste decenniernas samhällskritiska tankeströmningar och idétraditioner.

Essays and articles that trace Guattari's intellectual and political development before Anti-Oedipus. Originally published in French in 1972, Psychoanalysis and Transversality gathers all the articles that Felix Guattari wrote between 1955 and 1971. It provides a fascinating account of his intellectual and political itinerary before Anti-Oedipus: Capitalism and Schizophrenia (1972), the ground-breaking book he wrote with Gilles Deleuze, propelled him to the forefront of contemporary French philosophy. Guattari's background was unlike that of any of his peers. In 1953, with psychoanalyst Jean Oury, he founded the La Borde psychiatric clinic, which was based on the principle that one cannot treat psychotics without modifying the entire institutional context. For Guattari, the purpose of "institutional psychotherapy" was not just to cure psychotic patients, but also to learn with them a different relation to the world. A dissident in the French Communist Party and active in far-left politics (he participated in the May 1968 student rebellion), Guattari realized early on that it was possible to introduce analysis into political groups. Considered as open machines (subject-groups) rather than self-contained structures (subjugated groups), these subject-groups shunned hierarchy and vertical structures, developing transversally, rhizomatizing through other groups. Psychoanalysis and Transversality collects twenty-four essays by Guattari, including his foundational 1964 article on transversality, and a superb introduction by Gilles Deleuze, "Three Group-Related Problems."

The French philosopher Félix Guattari frequently visited Japan during the 1980s and organized exchanges between French and Japanese artists and intellectuals. His immersion into the “machinic eros” of Japanese culture put him into contact with media theorists such as Tetsuo Kogawa and activists within the mini-FM community (Radio Home Run), documentary filmmakers (Mitsuo Sato), photographers (Keiichi Tahara), novelists (Kobo Abe), internationally recognized architects (Shin Takamatsu), and dancers (Min Tanaka). From pachinko parlors to high-rise highways, alongside corporate suits and among alt-culture comrades, Guattari put himself into the thick of Japanese becomings during a period in which the bubble economy continued to mutate. This collection of essays, interviews, and longer meditations shows a radical thinker exploring the architectural environment of Japan’s “machinic eros.”

Extending the definition of ecology to encompass social relations and human subjectivity as well as environmental concerns, The Three Ecologies argues that the ecological crises that threaten our planet are the direct result of the expansion of a new form of capitalism and that a new ecosophical approach must be found which respects the differences between all living systems. A powerful critique of capitalism and a manifesto for a new way of thinking, the book is also an ideal introduction to the work of one of Europe's most radical thinkers.This edition includes a chronology of Guattari's life and work, introductions to both his general philosophy and to the work itself, and extended notes to the original text.

A Thousand Plateaus is the second part of Deleuze and Guattari's landmark philosophical project, Capitalism and Schizophrenia - a project that still sets the terms of contemporary philosophical debate. Written over a seven year period, A Thousand Plateaus provides a compelling analysis of social phenomena and offers fresh alternatives for thinking about philosophy and culture. Its radical perspective provides a toolbox for ‘nomadic thought' and has had a galvanizing influence on today's anti-capitalist movement.

The collaboration of the philosopher Gilles Deleuze and the psychoanalyst Felix Guattari has been one of the most profoundly influential partnerships in contemporary thought. Anti-Oedipus is the first part of their masterpiece, Capitalism and Schizophrenia. Ranging widely across the radical tradition of 20th-century thought and culture that preceeded them - from Foucault, Lacan and Jung to Samuel Beckett and Henry Miller - this revolutionary analysis of the intertwining of desire, reality and capitalist society is an essential read for anyone interested in postwar continental thought.