Elin Wägner

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a. Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.Svalorna flyga högt (1929) kan beskrivas som ett triangeldrama om kärlek, svek, makt och gemenskap. Vi möter Daniel Skörd, som efter 25 år utomlands återvänder till den by i Småland där han växte upp. Här återser han sin fästmö, Maria, som han en gång övergivit. Han träffar även Marias fosterson Lennart och hans fästmö Ester. Daniel gör sig snabbt hemmastadd och hjälper det unga paret genom att köpa dem en gård. Hemvändandet får dock fler konsekvenser. Undertryckta känslor väcks till liv hos Maria och hos Ester föds förbjudna dito...

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a. Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.I Dialogen fortsätter (1932) får vi främst stifta bekantskap med Märta, en intellektuell, radikal skribent och Stina, en vardagsnära trädgårdsmästare som kommer in i riksdagen. Wägner väver samman det pacifistiska och det feministiska perspektivet. Romanen har kommit att uppfattas som Elin Wägners mest politiskt utmanande roman och en betydelsefull feministisk idéroman. Verket, som kan beskrivas som Wägners andra stora rösträttsroman – vid sidan av Pennskaftet – ansågs av Karin Boye ”samla Elin Wägners rika produktion i en enda knut”.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Den namnlösa (1922) inleds med att huvudpersonen Rakel, på tåget hem till sin bror Elias i Småland, träffar en namnlös och dödssjuk ung kvinna, som får följa med henne till broderns prästgård. Rakel har ombetts komma till gården för att hjälpa Elias hustru Helena med de sociala plikterna som prästfru. I Kierkegaards anda berör Wägner kampen mellan lust och plikt. Andra teman som förekommer är psykisk sjukdom och Gud. Läsaren får inblick i den dysfunktionella familjen, där Rakel och den namnlösa inträder. Kvinnorna får olika roller och upplevelser av detta...

Väckarklocka (1941) kan beskrivas som ett manifest, en angelägen ideologisk skrift om kvinnor, fred och miljö. Elin Wägner skrev den i ett tillstånd av upprördhet och besvikelse – mitt under det brinnande andra världskriget. Hon anser att kvinnorna – trots att de erhållit rösträtt – har misslyckats med att påverka samhällsutvecklingen, förhindra militarismens vanvett och stoppa den skövling av miljön som hon redan kan se och förutspår skulle accelerera. Wägner förordar minskad mekanisering, småskaligt jordbruk och självhushållning samt ökad makt åt kvinnorna. Hon kritiserar industrialismen och dess enögda syn på samhället, där penningen styr och ”konsumtionstävlan” råder, vilket hon anser är förödande för naturen och förnedrande för människan – åsikter som inte låg i tiden Då boken gavs ut möttes den, med få undantag, kritiskt eller med tystnad. Ett förnyat intresse för boken uppstår dock under 1970-talet och Väckarklocka har sedermera, med sitt än idag radikala program, kommit att betraktas som Wägners magnum opus.

Hemlighetsfull (1938) utgör en fristående fortsättning på småstadsskildringen Genomskådad (1937) Huvudpersonen Agnes har gift sig med den betydligt äldre borgmästaren Julius Stenås och blir på så sätt borgmästarinna. Hon upplever dock livet i småstaden som kvävande och inleder en affär med en annan man. Då hennes man, och därtill omgivningen, mitt under det pågående första världskriget, får kännedom om affären flyr hon från sitt hem och äktenskapet. Hon far till Stockholm där hon flyttar in i en lägenhet tillsammans med vännen och journalisten Ethel. Genom henne kommer hon i kontakt med den tidens förkämpar för nya moderna ideer. Hon ångrar de år hon upplever sig ha förslösat på man och älskare och med hjälp av Ethel finner hon ett kall i livet. Hennes nya liv leder till spännande möten, däribland med Ellen Key – och händelserika resor.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Pennskaftet (1910) skildrar den kvinnliga rösträttsrörelsen och hur livet som kvinnlig journalist kunde te sig vid förra sekelskiftet. Konflikten mellan kvinnans kärlek och och arbete berörs; verket var även banbrytande i sin syn på fri kärlek. Boken behandlar tidens aktuella frågor, är välskriven och underhållande med sin lättillgänglighet, humor och ironi. Detta förklarar den framgång boken rönte, att den ständigt funnit nya läsare samt kommit att betraktas som en klassiker i den svenska litteraturhistorien.

Släkten Jerneploogs framgång (1916) är berättelsen om Ingar Gunnarson, en driftig medelålders kvinna som driver en specerihandel där hon säljer delikatesser till överklassen. När kriget bryter ut känner hon ett behov av att engagera sig för de mindre bemedlade i samhället. Hon mobiliserar kvinnorna i sin småstad, dels för att starta ett kooperativ, där de fattiga skall kunna inhandla de nödvändigaste förnödenheterna, dels vill hon engagera kvinnorna mot kriget. Följden av hennes pacifism blir att hon av somliga blir betraktad som en fosterlandsförrädare. Samtidigt lockas hennes son avbryta sina studier för att ta värvning - allt för att imponera på sin älskade. Liksom i flera av Wägners tidigare verk är kvinnofrågan ett centralt tema i boken. Här vävs denna tydligt samman med fredsfrågan på ett sätt som känns relevant än idag.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Mannen vid min sida (1933) är berättelsen om Karin Hall, en frånskild, medelålders kvinna som upplevt sig sakna en meningsfull uppgift i livet. När hon upptäcker att hon bär på en begåvning att tala inför publik, finner hon en ny mening i tillvaron. Hon börjar resa omkring i Sverige och föreläsa om konst. Så småningom uppstår ett behov att finna nya ämnen att föreläsa om och hon ger sig av på en längre utlandsresa söderut. Hon möter mr Macmaster, en fabrikant från New England – och en glödande passion uppstår.

Åsa-Hanna har länge betraktats som Elin Wägners främsta roman och en av de stora svenska klassikerna. Den gick först som följetong i veckotidningen Idun, under titeln Vansklighetens land. 1918 gavs den ut i bokform under titeln Åsa-Hanna och möttes av starkt positiva reaktioner. Wägner blev med boken en erkänd författare och fick bland annat mottaga Samfundet De Nios stora pris. Åsa-Hanna är en berättelse om brott och straff, om skuld och försoning. Romanen utspelar sig på en gård i Småland där en besvärlig gammal man mördas, genom åderlåtning, av sin egen son. Den senare tar i sin tur hjälp av sin son för att dölja brottet. Rykten om vad som har skett kommer i spridning, men ingen döms. I vuxen ålder gifter sig Åsa-Hanna med den mördades sonson, vilket förpassar henne till en värld av mörker och lögner. Åsa-Hanna ställs inför ett moraliskt dilemma: skall hon avslöja det hon får kännedom om – eller välja att hålla tyst...

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Wägner beskriver i sin reportagebok Från Seine, Rhen och Ruhr (1923) sitt möte med Kontinenten efter första världskrigets slut. Genom Versaillesfreden fick Frankrike rätt att under 15 år ockupera ett stort område väster om Rhen. Tyskland hade förlorat det krig man bar skuld till och ockupationsmakten såg ingen anledning att visa någon respekt för det folk som bar skuld till krigets fasor – oavsett om dessa var kvinnor och barn eller hade varit motståndare till kriget. Wägner var övertygad om att den förnedring av det tyska folket som nu skedde skulle föda ett nytt krig... Att skildra det händelseförlopp, som av många ignorerades, blev en viktig uppgift.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.Gammalrödja: Skildring från en bygd som ömsar skinn (1931) har en fragmenterad uppbyggnad, vilket överenstämmer med den upplevelse av värdeupplösning som det nya samhället förde med sig. Mycket av det gamla parodieras, men en del företeelser lyfts också fram som värdefulla, som den äldre kvinnan som har kunskaper om jordbruket och den gamla bygemenskapen. Wägner framhåller individens relevans och ansvar, betydelsen av det självständiga moraliska ställningstagandet gentemot lärosatser och auktoriteter. Boken mottogs välvilligt av kritiken när den kom.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. 1948 började Wägner, på uppdrag av Akademien, arbeta på en minnesteckning över den svenska kvinnorörelsens främsta pionjär, författaren Fredrika Bremer. Wägner hann aldrig fullfölja projektet. Av minnesteckningen över Bremer presenteras här vad som förelåg vid Wägners bortgång. Bokens första avdelning består av början av den avsedda minnesteckningen. Den andra avdelningen innehåller ett fragment av ett föredrag hållet 1948. Den tredje avdelningen utgörs av en text skriven för uppläsning vid Akademiens högtidssammankomst.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. I Kvarteret Oron (1919) berättar friherrinnan Brita Ribing i dagboksform om några omvälvande månader i sitt liv. Hon är 27 år, nybliven änka efter sin alkoholiserade make och utfattig. Efter ett privilegierat liv tvingas hon nu försörja sig själv. Hon flyttar till Stockholm, börjar umgås med självförsörjande kvinnor och söker arbete som kontorist. Stockholm är vid den här tiden en stad i kris, med ständig varubrist, men med desto fler svartabörshajar. Kanske kan hon själv utnyttja situationen? Maken har efterlämnat ett stort spritlager, med tiotusentals flaskor av fina märken, värt en förmögenhet.

Kort efter Selma Lagerlöfs bortgång 1940 blev Elin Wägner kontaktad av Bonniers, som efterfrågade ett bidrag till ett minnesalbum över Lagerlöf. I stället för en kortare text kom bidraget att utvecklas till en storslagen livsteckning i två volymer. Recensionerna blev översvallande och i Dagens Nyheter kunde man läsa följande: ”Det finns de biografier som är skrivna med litterär begåvning, men saknar saklighet; det finns de som har saklighet, men saknar litterär begåvning. I denna bok finns båda dessa ting i rikt mått.” Det var också i mångt och mycket tack vare hennes biografi som Wägner kom att erbjudas en plats i Svenska Akademien, dit endast en kvinna före henne fått tillträde, nämligen den person vars liv hon hade nedtecknat.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Wägners novellkonst har nu samlats i två volymer. Samlade noveller I innehåller de historier som ursprungligen ingick i novellsamlingarna Mannen och körsbären med flera berättelser (1914) och Nyckelknippan (1921), samt de noveller i urvalssamlingen Spinnerskan (1948) som ej förekommer i någon av hennes övriga novellsamlingar. Samlade noveller II innehåller de berättelser som ursprungligen ingick i novellsamlingarna Den odödliga gärningen (1928) och Från det jordiska museet (1907). Genom Wägners noveller får vi uppleva hennes berättarglädje, samhällsanalys och spetsfundiga humor.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för Fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Wägners novellkonst har nu samlats i två volymer. Samlade noveller I innehåller de historier som ursprungligen ingick i novellsamlingarna Mannen och körsbären med flera berättelser (1914) och Nyckelknippan (1921), samt de noveller i urvalssamlingen Spinnerskan (1948) som ej förekommer i någon av hennes övriga novellsamlingar. Samlade noveller II innehåller de berättelser som ursprungligen ingick i novellsamlingarna Den odödliga gärningen (1928) och Från det jordiska museet (1907). Genom Wägners noveller får vi uppleva hennes berättarglädje, samhällsanalys och spetsfundiga humor.

Tusen år i Småland (1939) ger en gripande beskrivning av landskapets geografi och historia, människor och myter. Det är en berättelse om snabb utveckling och om hur människor förändras när den omgivande miljön omdanas – då skogarna skövlas och kommunikationerna byggs ut. Här beskrivs hur modernitet och snabb utveckling kan leda till att grannar kan leva i olika tidsåldrar... Kvinnornas hårda arbete lyfts fram på ett, för den tiden, ovanligt sätt. Boken kan även ses som ett tidigt inlägg i miljödebatten. Wägner menar bl.a. att utvecklingen skall främja vardagsmänniskan utan att naturen kränks. Wilhelm Moberg skrev att ”Det väsentligaste som sades i Tyst Vår hade sagts redan 25 år tidigare av en svensk kollega till Rachel Carson: Elin Wägner.”

Kort efter Selma Lagerlöfs bortgång 1940 blev Elin Wägner kontaktad av Bonniers, som efterfrågade ett bidrag till ett minnesalbum över Lagerlöf. I stället för en kortare text kom bidraget att utvecklas till en storslagen livsteckning i två volymer. Recensionerna blev översvallande och i Dagens Nyheter kunde man läsa följande: ”Det finns de biografier som är skrivna med litterär begåvning, men saknar saklighet; det finns de som har saklighet, men saknar litterär begåvning. I denna bok finns båda dessa ting i rikt mått.” Det var också i mångt och mycket tack vare hennes biografi som Wägner kom att erbjudas en plats i Svenska Akademien, dit endast en kvinna före henne fått tillträde, nämligen den person vars liv hon hade nedtecknat.

Romanen Norrtullsligan av Elin Wägner i nyutgåva med efterord av Boel Hackman. Det är i Stockholm och nittonhundratalet är ungt. Pegg, Baby, Eva och Emmy jobbar alla på kontor. De delar en tvårummare på Norrtullsgatan. De arbetar som kontorister, lågavlönade och utan anställningstrygghet. De lever ur hand i mun och hjälper varandra med allt. På sina respektive arbetsplatser utsätts de för me-too-övergrepp närapå dagligdags, men fredar sig så långt det är möjligt – att cheferna och även andra på kontoret gör sina idoga framstötar är bara ännu en sak att tampas med, ovanpå allting annat, ännu något att försöka freda sig från. Huvudpersonen (Elin Wägners alter ego) heter Elisabeth men kallas Pegg. Hon är tjugofem år och har flyttat till Stockholm från någon mindre stad för att hitta ett jobb. Månadslönen är 80 kronor. Boendet slukar merparten fastän de delar en tvåa på fyra – så det blir till att jobba över så mycket som möjligt för 50 öre i timmen för att få ihop till livets nödtorft. På något vis klarar de sig, dessa fyra unga hoppfulla vilda – Pegg, Baby, Eva och Emmy. De kallar sig Norrtullsligan för de känner sig som en liga, en liga som kämpar mot alla odds, i en vacker vänskap i en absurd värld. Det är mer än hundra år sedan denna roman skrevs, ändå känns den på många sätt nutida. Samma känslor av snävhet och utsatthet i vardagen, samma famlande efter riktning och mening som i vår tid. Boken är också en klassiker bland Stockholmsskildringar, lika viktig, lika sylvasst precis och övertygande som Strindbergs Röda Rummet – men från ett kvinnligt perspektiv. Elin Wägner (1882–1949) författade mer än trettio romaner. Hon invaldes i Svenska Akademien fem år före sin död. Hennes roman Norrtullsligan från 1908 är en ypperlig representant för hennes oerhört rika författarskap. Här kommer den i nyutgåva med nyskrivet efterord av Wägnerexperten Boel Hackman. ”Det är samma frågor nu som då: hur ska den moderna, självförsörjande yrkeskvinnan förena oberoende och självförverkligande med friheten att älska på lika villkor?” Elin Wägners roman Norrtullsligan. ISBN 978-91-7742-535-9. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 144 sidor.

Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien. Utöver rösträttsfrågan drev feministen Wägner temat att kvinnan ska kräva respekt på arbetsplatsen, och ha rätten att både ha yrkesutbildning och familj – äktenskapet ska bygga på jämställdhet och respekt.Romanen Camillas äktenskap hade gått som följetong i Dagens Nyheter innan den gavs ut 1915. Bankmannen Erik och pianolärarinnan Camilla är gifta sedan tre år tillbaka. Både ekonomi och första världskriget gör dock att de inte genast kan flytta ihop. När det äntligen sker blir det inte riktigt som de tänkt sig...