Hélène Cixous

»Som att försöka navigera i en liten eka på ett stormigt hav av känslor och motkänslor. Jag låter mig vaggas in i Hélène Cixous glana litterära värld.« Sinziana Ravini, Aftonbladet »...allt jag önskade var deras Stad och deras Algeriet [...] så snart det fanns fransmän var jag hänförelse, vapen, där det fanns araber var jag hopp och sår. Jag är oskiljbarab, tänkte jag. Det är en outhärdlig relation att ha till sig själv.«Hélène Cixous skildrar här sin barndoms obesvarade kärlek till Algeriet. Bokens syskonpar har förlorat sin far, juden och läkaren som mer än allt annat ville vara bror med araberna. I hans ställe drömmer de om Cykeln som ska ge dem tillgång till landet, men det blir inte som de tänkt sig. Grannungarna retas och skrattar åt dem, det är krig både mellan barnen, könen och de vuxna och Vichyregimens antisemitiska lagar tillämpas även i det koloniserade Algeriet. I översättning av Sara Gordan och Kholod Saghir, med ett efterord av författaren och kritikern Hanna Nordenhök.HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på Thêatre du Soleil är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat Prix Marguerite Duras [2014] och Prix Marguerite Yourcenar [2016].»Jag älskar Cixous sätt att uttrycka sig. Hon har en otrolig förmåga att kunna förmedla det innersta på ett naturligt och poetiskt vis.« Litteraturvetare

»Som att försöka navigera i en liten eka på ett stormigt hav av känslor och motkänslor. Jag låter mig vaggas in i Hélène Cixous glana litterära värld.« Sinziana Ravini, AftonbladetAtt resa till Osnabrück är att resa till Jerusalem, det är att finna och förlora. Det är att gräva fram hemligheter, återuppväcka döda, ge ordet till de stumma. Och det är att förlora den absoluta friheten i att vara jude eller judinna eller inte vara det när man vill, en frihet jag åtnjuter villkorligt.Berättarjagets mor är död, och med henne alla berättelser om Osnabrück, staden som under nazismen plötsligt vände sig mot och började mörda sina egna medborgare.I sökandet efter sina flydda eller mördade släktingar finner berättaren en Kung Lear-liknande historia, om en fader som flydde till sin dotter i Jerusalem men blev avvisad och tvingades tillbaka till Tyskland. Med poetisk skärpa skriver Hélène Cixous de dödas vittnesmål, med utgångspunkt i frågan om vem som ska bevara historien när de sista som minns har dött. I svensk översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck.HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på Thêatre du Soleil är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat Prix Marguerite Duras [2014] och Prix Marguerite Yourcenar [2016].

I «1938, netter» returnerer H. Cixous til Osnabrück, der morens familie bodde. Hun forsøker å forstå hvorfor bestemoren og brødrene forble der i 1938 selv om de visste at jødene var i fare. I sin søken følger hun i fotsporene til Siegfried K, en venn av moren som på krystallnatten i 1938 var 25 år gammel og hadde akkurat levert en doktorgrad i medisin. Hélène Cixous (f. 1937) er en hyllet fransk forfatter, feminist, poet, litteraturviter, dramatiker, professor og filosof. En rekke av hennes bøker er utgitt på norsk.

We defy augury. There’s a special providence in the fall of a sparrow. If it be now, ’tis not to come … the readiness is all. Under the sign of Hamlet’s last act, Hélène Cixous, in her eightieth year, launched her new book—and the latest chapter in her Human Comedy, her Search for Lost Time. Surely one of the most delightful, in its exposure of the seams of her extraordinary craft, We Defy Augury finds the reader among familiar faces. In these pages we encounter Eve, the indomitable mother; Jacques Derrida, the faithful friend; children, neighbors; and always the literary forebears: Montaigne, Diderot, Proust, and, in one moving passage, Erich Maria Remarque. We Defy Augury moves easily from Cixous’s Algerian childhood, to Bacharach in the Rhineland, to, eerily, the Windows on the World restaurant atop the World Trade Center, in the year 2000. In one of the most astonishing passages in this tour-de-force performance of the art of digression, Cixous proclaims: “My books are free in their movements and in their choice of routes […] They are the product of many makers, dreamed, dictated, cobbled together.” This unique experience, which could only have come from the pen of Cixous, is now available in English, and readers are sure to delight in this latest work by one of France’s most celebrated writer-philosophers.

Helene Cixous chronicles the last six months of her mother's life, transgressing the mother-daughter relation in the experience of dyingMother Homer is Dead was written in the immediate aftermath of the death of the writer's mother in the 103rd year of her life. ve Cixous, nee Klein, has figured centrally in her daughter's writing since the publication of Osnabrck (1999). Since then, Cixous's work has turned in ever-tighter orbits around the relation to her mother's life as it tapers down toward death. The writer discovers a guide book for the task written in her mother's own hand, where the narrator comes to realise that she will have been midwife to her mother's death. In French, this substitutability or reversibility of birth and death is facilitated by the noun accouchement, childbirth or labour, but which literally says 'bedding, putting or going to bed'. The reversal also concerns the positions of mother/child. What is happening requires the child to become the mother of the mother. How then must she hear her child's repeated cry of 'Help me, help me'? Is it help dying that she wants? And how to know this is indeed her desire? The narrator/writer, when in doubt, opts always for life, for more life for her mother, but to the point that many of those around her-family, friends, doctors, nurses-warn that she has lost touch with 'reality'. Perhaps never has the agony of letting go of the dying one been so unflinchingly rendered. Cixous's exquisitely poetic prose has also never been put to a more harrowing test of its inventive capacities. Key FeaturesThe first translation into EnglishPrimary text by a celebrated French author and intellectualExtraordinary account of the experience of death and coping with bereavement

'In 196869 I wanted to die, that is to say, stop living, being killed, but it was blocked on all sides,' wrote Helene Cixous, esteemed French feminist, playwright, philosopher, literary critic, and novelist. Instead of suicide, she began to dream of writing a tomb for herself. This tomb became a work that is a testament to Cixous's life and spirit and a secret book, the first book she ever authored. Originally written in 1970, Tomb(e) is a Homerian recasting of Shakespeare's Venus and Adonis in the thickets of Central Park, a book Cixous provocatively calls the 'all-powerful-other of all my books, it sparks them off, makes them run, it is their Messiah'.Masterfully translated by Laurent Milesi, Tomb(e) preserves the sonic complexities and intricate wordplay at the core of Cixous's writing, and reveals the struggles, ideas, and intents at the centre of her work. With a new prologue by the author, this is a necessary document in the development of Cixous's aesthetic as a writer and theorist, and will be eagerly welcomed by readers as a crucial building block in the foundation of her later work.

An inventive literary account of Cixous's remarkable journey to her mother's birthplace Winner, French Voices Award for Excellence in Publication and Translation For about eighty years, the Jonas family of Osnabrück were part of a small but vibrant Jewish community in this mid-size city of Lower Saxony. After the war, Osnabrück counted not a single Jew. Most had been deported and murdered in the camps, others emigrated if they could and if they managed to overcome their own inertia. It is this inertia and failure to escape that Hélène Cixous seeks to account for in Osnabrück Station to Jerusalem. Vicious anti-Semitism hounded all of Osnabrück's Jews long before the Nazis' rise to power in 1933. So why did people wait to leave when the threat was so patent, so in-their-face? Drawn from the stories told to Cixous by her mother, Ève, and grandmother, Rosalie (Rosi), this literary work reimagines fragments of Ève's and Rosi's stories, including the death of Ève's uncle, Onkel André. Piecing together the story of Andreas Jonas from what she was told and from what she envisages, Cixous recounts the tragedy of the one she calls the King Lear of Osnabrück, who followed his daughter to Jerusalem only to be sent away by her and to return to Osnabrück in time to be deported to a death camp. Cixous wanders the streets of the city she had heard about all her life in her mother's and grandmother's stories, digs into its archives, meets city officials, all the while wondering if she should have come. These hesitations and reflections in the present, often voiced in dialogues staged with her own son or daughter, are woven with scenes from her childhood in Algeria and the half-remembered, half-invented stories of the Jonas family, making Osnabrück Station to Jerusalem one of the author's most intensely engaging books. This work received the French Voices Award for excellence in publication and translation. French Voices is a program created and funded by the French Embassy in the United States and FACE (French American Cultural Exchange).

»Vid sidan av Simone de Beauvoir och Luce Irigaray framstår Hélène Cixous som en av de mest betydande franska feminister som inspirerat kvinnor att våga bryta den manliga dominansen. I hennes författarskap sätts våra könsidentiteter i gungning.« Lena Kåreland, SvDFör första gången i svensk översättningJudinna, kvinna, uppvuxen i Algeriet, faderlös förutsättningarna tycktes försvinnande små när Hélène Cixous en gång krävde sin rätt att beträda den franska litteraturens Heliga Trädgård. I essän Att komma till skriften [La venue à l écriture, 1976] reflekterar Hélène Cixous över utgångspunkterna för sitt skrivande. Hon ställer sin sedermera berömda fråga om en ny écriture féminine, men med en mer självbiografisk och personlig utgångspunkt än annars. Det handlar om relationerna mellan skriften, främlingskapet, exilen, sorgen och döden. Eller om relationerna mellan skriften, givandet, närandet, kärleken, livet. Om relationerna mellan allt det ovanstående - och att vara kvinna. Incitamentet är förlösande: Cixous talar om att skriva sig »förbi väggen« - »bli floden«. Att komma till skriften är en självbiografiskt hållen Cixous- essä som med tiden rönt klassikerstatus. För första gången utkommer nu texten på svenska, i översättning av Sara Gordan. HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran, Algeriet, är en fransk feminist, romanförfattare, filosof och litteraturvetare. Cixous grundade det första centret för feministiska studier på ett europeiskt universitet i Paris. Hennes essäkonst har gett Cixous status som en av den poststrukturalistiska feministiska teorins mödrar.

The first translation into English of 'Mother Homer is Dead, 'written in the immediate aftermath of the death of Cixous's mother in the 103rd year of her life.

»Vid sidan av Simone de Beauvoir och Luce Irigaray framstår Hélène Cixous som en av de mest betydande franska feminister som inspirerat kvinnor att våga bryta med den manliga dominansen. I hennes författarskap sätts våra könsidentiteter i gungning.« Svenska Dagbladet»Medusas skratt har verkligen sina särskilda språkpärlor. Man måste till exempel bara älska dess vanvördiga humor, som i de många sarkasmerna om kastrationen och det manliga ståndet.« ExpressenMedusas skratt av Hélène Cixous har kommit att höra till kärnan av den feministiska kritiken. Ett manifest för frigörelse från patriarkatets strypgrepp genom skriften. Med lika delar poetisk och filosofisk kraft uppmanas kvinnor i världen att engagera sig i sina egna kroppar och dokumentera det i en ny écriture feminine. En feministisk klassiker och en av det sena 1900-talets stora franska essäer, nu för första gången på svenska. I översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck.HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på Thêatre du Soleil är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat Prix Marguerite Duras [2014] och Prix Marguerite Yourcenar [2016].»Medusas skratt är ett friskt inlägg i den feministiska debatten idag. Kanske för att den inte ens är en debatt, ingen åsikt, utan riktar sig till kvinnorna-människorna. De 'hemliga härskarinnor' som varit tysta så länge, som nu en och en måste lämna sina gömställen och ta den 'mörka kontinenten' i besittning.« Tidningen Kulturen»Medusas skratt blir sin egen teori. Hélène Cixous plockar sönder och synar uttrycken, låter kaos och kosmos mötas i kaosmos - genom dikotomin i det franska verbet voler (att flyga, att stjäla) beskriver hon en stöld av språket som en väg till flykt.« UNT

I Mor Homer er død skildrar Hélène Cixous den siste levetida til mor si, Ève Cixous (1910-2013). Mora bur heime hos dottera medan livet går sakte mot slutten, det er ei svært lang reise. «Ein kjenner målet men veit ikkje kor lenge ferda vil vare, om det går år etter år, makteslause år, det er ein odyssé som ikkje skal ende med eit nostos men med ei nedstiging i den underjordiske grotta, eller nei, kanskje slutten blir ei gjenfinning?» Mora har alltid stått på livet si side, ikkje minst som jordmor i Algerie der ho hjelpte tusenvis av nyfødte til verda. I Mor Homer er død er denne grunnleggande livsenergien illustrert med innslag av dei handskrivne råda frå jordmora, Fødsel utan smerter. Døden er ein fødsel av eit anna slag, han er både konkret og samtidig eit mysterium. Den fysiske svekkinga er tydeleg og forandringane er brutale. Siste akt er kroppsleg, men kjærleiken til den elska mora endrar seg ikkje. Mor og dotter opplever den siste tida saman, og boka er ifølge forfatteren skriven av begge to. Mor Homer er død er også ein poetisk-filosofisk refleksjon over livet og døden. Mor Homer er død er den sjette boka av Hélène Ciouxs som er omsett til norsk av Grete Kleppen. Dei fem første er Osnabrück (2003), Blendverk (2006), Gull, breva frå far min (2008), Sypress (2010) og Hyperdraum (2012). For omsetjinga av Blendverk fekk Kleppen Bastianprisen 2007.

Hélène Cixous has dreamed for years of "The Book-I-Don't-Write," but each time she approaches it, it withdraws. The-Book-I-Don't-Write is always just out of reach. When Jacques Derrida told her the Book would get written one day, but differently, Cixous tells us she would see it "shining behind a veil, its indecipherable back, upright on heaven's bookshelf, its elegant silhouette, utterly foreign, utterly familiar, of future revenant. I've always thought it would come, naturally. When? After all my deaths? Just before, or just after, the last of my deaths."One day, when she is no longer expecting it, the Book turns up: "Quickly, without taking my eyes off it, I copied it down, staying scrupulously close to its notations, its rhythms, its moments of silence. I found it. Just as you see it." She calls it Los, meaning "loose, detached" in German, her mother's tongue. Or Los like Carlos, the Latin American friend whose unexpected death in May 2014 takes her back to a life they shared and a time the Book will reconstitute in the present, abolishing time: "Suddenly, that morning, I saw the universe of The-Book-I-Don't-Write: it is an infinity of presents."Los, A Chapter is a marvelous exploration of time and relationships. It reimagines scenes from Paris in the late sixties: its cafés, its debates, its political turmoil. Both playful and serious, it is a book in a long line of novels ? from Balzac to Proust ? that create worlds both philosophical and concrete. In Los a lost time is regained.

Hélène Cixous has dreamed for years of "The Book-I-Don't-Write," but each time she approaches it, it withdraws. The-Book-I-Don't-Write is always just out of reach. When Jacques Derrida told her the Book would get written one day, but differently, Cixous tells us she would see it "shining behind a veil, its indecipherable back, upright on heaven's bookshelf, its elegant silhouette, utterly foreign, utterly familiar, of future revenant. I've always thought it would come, naturally. When? After all my deaths? Just before, or just after, the last of my deaths."One day, when she is no longer expecting it, the Book turns up: "Quickly, without taking my eyes off it, I copied it down, staying scrupulously close to its notations, its rhythms, its moments of silence. I found it. Just as you see it." She calls it Los, meaning "loose, detached" in German, her mother's tongue. Or Los like Carlos, the Latin American friend whose unexpected death in May 2014 takes her back to a life they shared and a time the Book will reconstitute in the present, abolishing time: "Suddenly, that morning, I saw the universe of The-Book-I-Don't-Write: it is an infinity of presents."Los, A Chapter is a marvelous exploration of time and relationships. It reimagines scenes from Paris in the late sixties: its cafés, its debates, its political turmoil. Both playful and serious, it is a book in a long line of novels ? from Balzac to Proust ? that create worlds both philosophical and concrete. In Los a lost time is regained.

En feministisk klassiker äntligen på svenska. »En essä som på sina blygsamma 30 sidor är upprorisk och utopisk, vildsint och het.« THERESE ERIKSSON, SVD»Medusas skratt har verkligen sina särskilda språkpärlor. Man måste till exempel bara älska dess vanvördiga humor, som i de många sarkasmerna om kastrationen och det manliga ståndet.« HANNA NORDENHÖK, EXPRESSEN»Medusas skratt blir sin egen teori. Hélène Cixous plockar sönder och synar uttrycken, låter kaos och kosmos mötas i kaosmos genom dikotomin i det franska verbet voler (att flyga, att stjäla) beskriver hon en stöld av språket som en väg till flykt.« HENRIK SAHL JOHANSSON, UNT»Vid sidan av Simone de Beauvoir och Luce Irigaray framstår Hélène Cixous som en av de mest betydande franska feminister som inspirerat kvinnor att våga bryta med den manliga dominansen.« LENA KÅRELAND, SVENSKA DAGBLADETMedusas skratt av Hélène Cixous har kommit att höra till kärnan av den feministiska kritiken. Ett manifest för frigörelse från patriarkatets strypgrepp genom skriften. Med lika delar poetisk och filosofisk kraft uppmanas kvinnor i världen att engagera sig i sina egna kroppar och dokumentera det i en ny écriture feminine. En feministisk klassiker och en av det sena 1900-talets stora franska essäer, nu för första gången på svenska.I översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck.HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, romanförfattare, dramatiker och litteraturvetare. Medusas skratt [Le Rire de la Méduse, 1975] är den mest inflytelserika av hennes essäer.»Medusas skratt är ett friskt inlägg i den feministiska debatten idag. Kanske för att den inte ens är en debatt, ingen åsikt, utan riktar sig till kvinnorna-människorna. De 'hemliga härskarinnor' som varit tysta så länge, som nu en och en måste lämna sina gömställen och ta den 'mörka kontinenten' i besittning.« IDA THUNSTRÖM, TIDNINGEN KULTUREN»Det är en både lyckad och lycklig text, en text att bli upplivad av. Den är optimistisk: ett stridsrop. Att börja skriva innebär att övervinna komplexen, varningarna, förbuden. Att bejaka. Att skriva blir för Cixous att ställa sig i det positivas tjänst.« BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUROm Hélène Cixous roman »Inuti« [översättning: Sara Gordan och Kerstin Munck, 2008]:»Lika mycket poetik som poesi, essä som roman, självbiografi som fiktion. En rik litteraturupplevelse.« HANNA NORDENHÖK, AFTONBLADET»Allt som händer, händer i språket. Och det är mycket. Flickans sorg och vrede skrivs fram genom ett minutiöst, subversivt språkarbete: poetiskt, lekfullt, desperat, erotiskt. Översättarna är sannerligen värda en eloge. Cixous skrivande tvingar fram en långsam, lyssnande läsart som är öppen för djärva språng i tanke, känsla och språk.« MAGNUS PERSSON, SVENSKA DAGBLADET

A 'wilful extremist' according to the London Times, Hélène Cixous is hailed as one of the most formidable writers and thinkers of our time. Acclaimed by luminaries such as Jacques Derrida, her writing has nonetheless been misunderstood and misread, to a surprising extent. With the inclusion of Stigmata, one of her greatest works into the Routledge Classics series, this is about to change. Questions that have long concerned her – the self and the other, autobiographies of writing, sexual difference, literary theory, post-colonial theory, death and life – are explored here, woven into a stunning narrative. Displaying a remarkable virtuosity, the work of Cixous is heady stuff indeed: exciting, powerful, moving, and dangerous.

Inuti handlar om en kärlek utan gräns, om en flicka som håller en hemlighet inom sig: hennes döda far finns kvar i världen, rör sig hela tiden i hennes närhet. Den hemlige fadern uppfyller alla tomrum och sträcker ut sig oändligt, över horisonten och upp till stjärnorna. Dottern följer honom världen runt, så långt hon nu kan gå på sina dödliga ben. Hélène Cixous barndomsmiljö i Algeriet är platsen för ett starkt känslomässigt drama, där en liten flicka förlorar sin far och föds till författarinna. Det är första gången en bok ur Cixous internationellt inflytelserika författarskap översätts till svenska. Inuti, som var Cixous debutbok, belönades med Prix Médicis när den publicerades 1969.Pressröster:»[...] lika mycket poetik som poesi, essä som roman, självbiografi som fiktion. [...] en rik litteraturupplevelse.«HANNA NORDENHÖK, AFTONBLADET»Allt som händer, händer i språket. Och det är mycket. Flickans sorg och vrede skrivs fram genom ett minutiöst, subversivt språkarbete: poetiskt, lekfullt, desperat, erotiskt. Översättarna är sannerligen värda en eloge. Cixous skrivande tvingar fram en långsam, lyssnande läs­art som är öppen för djärva språng i tanke, känsla och språk.«MAGNUS PERSSON, SVENSKA DAGBALDET

In 1968-69 I wanted to die, that is to say, stop living, being killed, but it was blocked on all sides," wrote Helene Cixous, esteemed French feminist, playwright, philosopher, literary critic, and novelist. Instead of suicide, she began to dream of writing a tomb for herself. This tomb became a work that is a testament to Cixous' life and spirit and a secret book, the first book she ever authored. Originally written in 1970, Tombe is a Homerian recasting of Shakespeare's Venus and Adonis in the thickets of Central Park, a book Cixous provocatively calls the "all-powerful-other of all my books, it sparks them off, makes them run, it is their Messiah." Masterfully translated by Laurent Milesi, Tombe preserves the sonic complexities and intricate wordplay at the core of Cixous' writing, and reveals the struggles, ideas, and intents at the center of her work. With a new prologue by the author, this is a necessary document inx the development of Cixous' aesthetic as a writer and theorist and will be eagerly welcomed by readers as a crucial building block in the foundation of her later work.