Jacques Derrida

Now in paperback, nine lectures from Jacques Derrida that challenge the influential Marxist distinction between thinking and acting.Theory and Practice is a series of nine lectures that Jacques Derrida delivered at the École Normale Supérieure in 1976 and 1977. The topic of “theory and practice” was associated above all with Marxist discourse and particularly the influential interpretation of Marx by Louis Althusser. Derrida’s many questions to Althusser and other thinkers aim at unsettling the distinction between thinking and acting. Derrida’s investigations set out from Marx’s “Theses on Feuerbach,” in particular the eleventh thesis, which has often been taken as a mantra for the “end of philosophy,” to be brought about by Marxist practice. Derrida argues, however, that Althusser has no such end in view and that his discourse remains resolutely philosophical, even as it promotes the theory/practice pair as primary values. This seminar also draws fascinating connections between Marxist thought and Heidegger and features Derrida’s signature reconsideration of the dichotomy between doing and thinking. This text, available for the first time in English, shows that Derrida was doing important work on Marx long before Specters of Marx. As with the other volumes in this series, it gives readers an unparalleled glimpse into Derrida’s thinking at its best—spontaneous, unpredictable, and groundbreaking.

Med utgångspunkt i en av Edmund Husserls sista texter, Geometrins ursprung, utvecklar Jacques Derrida här en övergripande analys av fenomenologin med tonvikt på dess förståelse av historia och tradition. Det handlar om att med ledning av geometrin som exempel förstå hur sanning, mening och objektivitet kan uppstå, vidareföras och bestå genom historien. Derrida intresserar sig framför allt för språkets och skriftens roll i denna process. Boken är på samma gång en presentation av fenomenologin och en kritisk granskning av dess förutsättningar. Ur de kritiska reflektionerna framträder flera av de teman som senare skulle utgöra den filosofiska dekonstruktionens hörnpelare: skriften, tidsligheten, närvaron, spåret och skillnaden. På så vis utgör texten också en unik brygga mellan dessa två centrala tankeströmningar. Derridas analys publiceras här tillsammans med Husserls artikel, båda i översättning av Hans Ruin, som också skrivit en kort inledning. Andra reviderade upplagan.

Jacques Derrida explores the ramifications of what we owe to others.Hospitality reproduces a two-year seminar series delivered by Jacques Derrida at the École des hautes études en sciences sociales in Paris between 1995 and 1997. In these lectures, Derrida asks a series of related questions about responsibility and “the foreigner”: How do we welcome or turn away the foreigner? What does the idea of the foreigner reveal about kinship and the state, particularly in relation to friendship, citizenship, migration, asylum, assimilation, and xenophobia? Derrida approaches these questions through readings of several classical texts as well as modern texts by Heidegger, Arendt, Camus, and others. Central to his project is a rigorous distinction between conventional, finite hospitality, with its many conditions, and the aspirational idea of hospitality as something offered unconditionally to the stranger. This volume collects the first year of the seminar.

The seventh in our series of Derrida's seminars, Life Death provides interdisciplinary reflections on the relationship of life and death—now in paperback. One of Jacques Derrida’s most provocative works, Life Death deconstructs a deeply rooted dichotomy of Western thought: life and death. In rethinking the relationship between life and death, Derrida undertakes a multi-disciplinary analysis of a range of topics across philosophy, linguistics, and the life sciences. Derrida gave this seminar over fourteen sessions between 1975 and 1976 at the École normale supérieure in Paris to prepare students for the agrégation, a notoriously competitive exam. The theme for the exam that year was “Life and Death,” but Derrida made a critical modification to the title by dropping the coordinating conjunction. The resulting title of Life Death poses a philosophical question about the close relationship between life and death. Through close readings of Freudian psychoanalysis, the philosophy of Nietzsche and Heidegger, French geneticist François Jacob, and epistemologist Georges Canguilhem, Derrida argues that death must be considered neither as the opposite of life nor as the truth or fulfillment of it, but rather as that which both limits life and makes it possible. Derrida thus not only questions traditional understandings of the relationship between life and death but also ultimately develops a new way of thinking about what he calls “life death.”

An exploration of the political dimensions of forgiveness and repentance from Jacques Derrida. Perjury and Pardon is a two-year seminar series given by Jacques Derrida at the École des hautes études en sciences sociales in Paris during the late 1990s. In these sessions, Derrida focuses on the philosophical, ethical, juridical, and political stakes of the concept of responsibility. His primary goal is to develop what he calls a “problematic of lying” by studying diverse forms of betrayal: infidelity, denial, false testimony, perjury, unkept promises, desecration, sacrilege, and blasphemy. This volume covers the seminar’s second year when Derrida explores the political dimensions of forgiveness and repentance. Over eight sessions, he discusses Hegel, Augustine, Levinas, Arendt, and Benjamin as well as Bill Clinton’s impeachment and Nelson Mandela and Desmond Tutu’s testimonies before the Truth and Reconciliation Commission. The seminars conclude with an extended reading of Henri Thomas’s 1964 novel Le Parjure.

Hvad ville historien være uden dens arkiver, dens museer og samlinger, dens skrifter og traditioner for fortolkning? Ville der overhovedet eksistere sådan noget som historie? Den berømte og berygtede franske filosof Jacques Derrida opsporer i et af sine mest kendte værker, som nu foreligger på dansk, netop denne problematik.Med sin dekonstruktive metode optrevler Derrida problematikken indefra med en bog, som udover de centrale teser stort set kun består af metatekst – i form af en indledning, et forord, en exergue og et efterskrift. I anledning af den danske oversættelse er tilføjet et forord af oversætteren Frederik-Emil Friis Jakobsen og et efterord af Torsten Andreasen.»Intet er i dag mere uklart og mere foruroligende end det begreb, der er arkiveret i ordet arkiv. […] Arkivets uro stammer fra en arkivfeber, fra en mal d’archive. Vi er »en mal d’archive«: Vi er i arkivforlegenhed. […] Det er endeløst, uophørligt, at søge efter arkivet, dér hvor det undslipper os. Det er at forfølge det, selv når der er for meget af det, dér hvor noget i det anarkiverer sig. Det er at lade sig drage mod det af et tvingende, gentagende og nostalgisk begær, et uundertrykkeligt begær efter en tilbagevenden til oprindelsen, en hjemve, en nostalgi om at vende tilbage til den absolutte begyndelses mest arkaiske sted.«

»På grekiska skulle apokalypsis översätta ord som härletts från det hebreiska verbet gala. Jag hänvisar här till uppslag från André Chouraqui, men utan att från dem hämta någon auktoritet, och jag återkommer till dem. Men jag måste redan nu förvarna er: jag tror att de historier och gåtor gällande översättning jag ska tala om, och som jag kommer att snärja in mig in i av skäl än allvarligare än min inkompetens, inte har något slut.« Apokalypsen samlar två av Jacques Derridas texter om apokalypsen och tre artiklar av Immanuel Kant om alla tings slut och den förnäma tonen i filosofin. Här föreligger dessa samtliga fem texter i översättning av Sven-Olov Wallenstein, som också skrivit inledning och efterord.

»En text är en text bara om den för den första blicken, för förste bäste, döljer lagen för sin sammansättning och reglerna för sitt spel. En text förblir för övrigt alltid oförnimbar. Men lagen och reglerna söker inte skydd i en otillgänglig hemlighet, det är bara så att de aldrig utlämnar sig i nuet åt något som kan kallas en varseblivning i strängare mening « Platons apotek är Jacques Derridas analys av farmakon, det som både kan tjäna som gift och läkemedel. Jan Stolpe har reviderat sin tidigare översättning av texten inför denna nyutgåva. Anders Lindström och Sven-Olov Wallenstein har skrivit ett nytt efterord.

» Utan skrift, oskrivet, växlar icke-skriften över till den fråga om läsning på en tavla som du kanske är. Du är en tavla eller en port: långt senare skall vi se hur ett yttrande kan rikta sig mot, ja, anförtro sig åt en port, förlita sig på en port som är öppen för den andre.« Schibboleth är Jacques Derridas berömda studie av Paul Celans poesi. Den utkom ursprung­ligen 1986 och den svenska översättningen fyra år senare. Här föreligger den i nyutgåva, i reviderad översättning av Aris Fioretos och Hans Ruin. Den senare har också skrivit ett efterord.

»När jag här talar om dialog måste jag medge att jag använder ett ord som av otaliga goda eller dåliga skäl, ch jag ska inte trötta er med att återge dem, under lång tid kommer att förbli främmande för min vokabulär, likt ett främmande språk som skulle kräva omsorgsfulla översättningar med många förbehåll. Och då jag preciserar vad som avses med »inre dialog« gläder jag mig åt att redan ha låtit Gadamer tala i mig.« Den oändliga dialogen innehåller två texter om Paul Celan: Jacques Derridas »Vädurar. Mellan två oändligheter, dikten« och Hans-Georg Gadamers text om Celans diktsvit »Andningskristall«. Båda är översatta av Sven-Olov Wallenstein, som också skrivit ett efterord.

I Rösten och fenomenet inleder Jacques Derrida sitt projekt att dekonstruera den metafysiska traditionen. Edmund Husserls fenomenologi blir ett av de tydligaste uttrycken för denna tradition, men också ett redskap för att se dess gränser. Derrida går igenom Husserls analyser av tecknens roll, både i den yttre kommunikationen och den inre monologen, av det inre tidsmedvetandet och av förhållandet till den andre. Överallt finner han en spänning mellan Husserls försök att grunda fenomenologin i en absolut närvaro, som enligt Derrida utgjort filosofins fundament alltsedan Platon, och en konstitutiv frånvaro som Husserl inte kan komma förbi. I det ensamma själslivet, där vi talar med oss själva, hoppas Husserl finna de absolut genomskinliga tecken som låter fenomenen framträda som de är, samtidigt som han själv visar att detta aldrig kan vara fallet. Med utgångspunkt i Husserl och fenomenologin utvecklar Derrida viktiga teman i sin egen filosofi, samtidigt som han exemplifierar sitt sätt att läsa texter med och mot dem själva.

An inquiry into the problematic of perjury, or lying, and forgiveness from one of the most influential philosophers of the twentieth century. “One only ever asks forgiveness for what is unforgivable.” From this contradiction begins Perjury and Pardon, a two-year series of seminars given by Jacques Derrida at the École des hautes études en sciences sociales in Paris in the late 1990s. In these sessions, Derrida focuses on the philosophical, ethical, juridical, and political stakes of the concept of responsibility. His primary goal is to develop what he calls a “problematic of lying” by studying diverse forms of betrayal: infidelity, denial, false testimony, perjury, unkept promises, desecration, sacrilege, and blasphemy. Although forgiveness is a notion inherited from multiple traditions, the process of forgiveness eludes those traditions, disturbing the categories of knowledge, sense, history, and law that attempt to circumscribe it. Derrida insists on the unconditionality of forgiveness and shows how its complex temporality destabilizes all ideas of presence and even of subjecthood. For Derrida, forgiveness cannot be reduced to repentance, punishment, retribution, or salvation, and it is inseparable from, and haunted by, the notion of perjury. Through close readings of Kant, Kierkegaard, Shakespeare, Plato, Jankélévitch, Baudelaire, and Kafka, as well as biblical texts, Derrida explores diverse notions of the “evil” or malignancy of lying while developing a complex account of forgiveness across different traditions.